När man vaknar på morgonen och bebisens nerkissade pyjamas klistrar mot ens hud och man ba aaaah vad underbart! Vi har ju sovit!

”– Jag kommer ihåg att jag stod och tjatade i pappas trädgård, ’jag vill rida, jag vill rida, jag vill rida’. Just den här besattheten, det är något speciellt.”

Jag har blivit intervjuad i tidningen Ridsport, om ”poesi med hästbesatthet i fokus”.

https://www.tidningenridsport.se/poesi-med-hastbesatthet-i-fokus/

Vi har varit och tittat på ett hus. Det var inte hemma. Men vi lärde oss något om vad hemma är. Jag älskar att ha en familj som vill till skogen även om det blåser och regnet hänger i luften. Jag älskar inte alltid att ha en bebis som säger alltid alltid alltid alltid alltid. Nej han säger inte så. Han kan inte prata. Men jag tror att vi har varit mer än några meter ifrån varandra vid två tillfällen sen han föddes. Idag har jag varit lite galen pga det. Pga att jag samtidigt vabbat högst frisk treåring. Pga att jag samtidigt styrt med intervju till tidningen Ridsport. Det här att min bok läses och uppmärksammas känns fortfarande konstigt. Men vi fortsätter med det va?

Så fin recension av Hästar i Sydsvenskan, av Maria Küchen. Hurra!

Bara den här ingressen, kan man få en finare ingress?:

”Sorgen djupandas genom raderna i Lisa Zetterdahls ’Hästar’. Maria Küchen läser en debut som får tårarna att rinna.”

Och två citat ur recensionen:

”Från det förflutna förflyttar sig sedan diktjaget till ett ’nu’ där sorgen tycks ha sprängt språket. Orden sprider sig visuellt över sidorna, bildar enstaka öar i ett hav av stumhet, när den nu vuxna flickan går igenom sin mammas saker och minns hur hon gjorde det förr: ’Får jag ärva den här när du dör?’ Också här speglas den lilla världen i den stora – mammans gröna clipsörhängen, öarna av plast som flyter i oceanerna.”

”Zetterdahl lyckas fånga stora känslor med nerskruvade medel. Barnets ömtåliga hjärta och den vuxnas avslipade klarsyn hjälper henne navigera genom språket, som förblir både svekfullt och bärande. ’Mobilens ordlista skriver räknar i stället för saknar / jag räknar dig / du är min enda mamma’, läser jag på sista sidan. Tårarna börjar rinna. När jag tänker efter var det faktiskt länge sedan en debutdiktsamling fick mig att gråta.”

Hela recensionen finns här:

https://www.sydsvenskan.se/2021-03-29/lisa-zetterdahl-fangar-sorgen-over-en-dod-mamma

På Akademibokhandeln Triangeln i Malmö.

Mellan Anna Greta Wide och Sonja Åkesson.

Där står en bit av mig.

Barnet:

”När märkte du att du har blod?”

”Stopp i lagens namn.”

”Det är helg så då vill jag ha marmelad.”

Vi leker att jag är mammaföl, Arvid är barnföl, Svante är Svanteföl och Henrik är pappako. Livet alltså.

Jag tar en liten walk down memory lane med ett utdrag ur en diktsamling som jag jobbade på i massa år, men som aldrig blev en bok, men i alla fall fick utdrag publicerade här och var i tidskrifter. Detta i OEI #55 2011.

 

jag       kan       skriva       saker

 

kontrollera om du inlett en mening med en liten begynnelsebokstav

 

med pekfingret i luften

 

jag kan rita ett streck med mig själv       och när jag tar slut

 

kontrollera om det inte finns för många mellanslag här

 

börjar jag om

 

föreställningen om handlingar, händelser, händer

 

jag minns lukten av fukt och ruttna äpplen när vi på morgonen satte oss i bilen

 

hur stavas det

 

om det rör sig om en direkt fråga avslutas meningen helst med frågetecken

 

skir

 

för mig är det bara       ett       ord

 

 

 

 

jag vill skriva om hur jag varje år under uppväxten

 

kontrollera om du inlett en mening       med en liten begynnelsebokstav

 

ändrade handstil

 

vad kan vara ett sätt att göra sig       oskyldig igen

 

hur stavas       det

 

om det rör sig om en direkt fråga avslutas meningen helst med frågetecken

 

det beror på

 

fingeravtrycken, att spara på det istället för frimärken

 

meningen tycks sakna tempusböjd verbform om en sådan behövs kan du försöka ändra på formen hos spara

 

kontrollera ordet spara om en infinitiv styrs av en preposition tex hos bör infinitiven föregås av infinitivmärket att

 

tänk hyllmeter

 

några år senare stavade jag fel till skilsmässa i dagboken

 

det som       finns       och       finns       och aldrig förändras

 

 

 

 

jag tänker på sådant som är       genomskinligt

 

kontrollera om du inlett en mening med en liten begynnelsebokstav

 

väckarklockan vi vrider fram varje kväll och på natten tickar den så högt

 

att vi vaknar, som att tugga på en röd tablett för att se var placken sitter kvar

 

karaktärerna i sunset beach spelades av nya skådespelare vartefter

 

i mörkret ser jag inte       skillnad på grodor och stenar

 

det       är       inte       lätt       att       ha       en       personlighet

 

och att behålla den, att skriva upp det på handryggen

 

meningen tycks sakna tempusböjd verbform om en sådan behövs kan du försöka ändra på formen hos skriva

 

fortsätta långt upp på armen

 

som om jag doppat armen upp till armbågen

 

meningen tycks sakna tempusböjd verbform om en sådan behövs kan du försöka ändra på formen hos doppat

 

i       en       hink       med       tankar

 

 

 

 

om jag säger       finn fem fel

 

kontrollera om det inte finns       för många mellanslag       här

 

jag har inga framtänder

 

mamma pappa inget färgseende

 

meningen tycks inte ha något verb

 

det       är       ett       fotografi

 

jag minns inte hur det känns

 

jag finns inte       men det känns

 

kontrollera om du inlett en mening med en liten begynnelsebokstav

 

som       när       man       stansar       ut       vita       rundlar       med       hålslagaren

 

som fjolårslöven och allt annat gulnat       kan maskarna ändock återvinna

 

beakta ordformen ändock i vanlig text kan den kännas ålderdomlig eller främmande

 

det som syns är       självklart

 

 

 

 

om jag var en karaktär i en rysk författares bok

 

kontrollera om du inlett en mening med en liten begynnelsebokstav

 

jag minns när vi fick stanna bilen för hela vägen var full av grodor

 

jag plockade så många jag kunde       hålla, det gick knappt att sätta ner fötterna

 

att       gå       tillbaka       dit

 

meningen tycks sakna tempusböjd verbform om en sådan behövs kan du försöka ändra på formen hos gå

 

och       mjölksyran       i       benen

 

tanken på alla miljarder människor som är lika verkliga som jag

 

smaken av min egen mun

 

jag       är det som kommer ur min penna

 

kontrollera om det inte finns för många       mellanslag här

 

när jag härmar dig

 

jag undrar alltid hur man kom på möjligheten

 

 

 

 

textens       uppgift      är       att       förlänga       människans       minne

 

min uppgift       är att ha

 

kontrollera om det inte finns för många mellanslag här

 

ett minne

 

för att kunna       hitta tillbaka       till en tanke måste jag göra

 

en knut, att glömma är       ett vanligt verb

 

som       gökungen       föser       de       riktiga       ur       boet

 

man får pröva sig i olika situationer

 

tankarna i skrivstil eller textat

 

meningen tycks inte       ha något verb

 

hur är det med punkt och stor bokstav

 

om det rör sig om en direkt fråga avslutas meningen       helst med frågetecken

 

i varje fall ensam med femton kilo       vitt       papper       idag

 

 

 

 

ett fönster kan betraktas inifrån, utifrån och från mellanrummet       mellan glasen

 

platsen där flugor lyckas dö

 

kontrollera om du inlett en mening med en liten begynnelsebokstav

 

från läpparna rita en suck

 

hur tuschpennor bleknar innan jag hunnit       fylla i ordentligt

 

kontrollera om det inte finns för många mellanslag       här

 

till exempel himmeln

 

medvetenhet       handlar om att repetera sig själv tills man tror på det

 

valet mellan himmeln och himlen

 

meningen       tycks inte ha något verb

 

blicken kan viftas bort som en fluga

 

under fötterna böjer sig jorden och sluter cirkeln

 

lossna       precis       så

”Jag blev helt knockad av den här, och tog den i en sittning.”

Johanna Lundin tipsade om Hästar i Go’kväll på SVT igår. Hurra!

Jag saknar kvällspromenader så himla mkt. Ibland tänker jag att kvällspromenader är meningen med livet. Men när mörkret fallit och barna äntligen somnat orkar jag inte gå ut, då orkar jag bara äta socker. Sedan flera år tillbaka hyser jag någon slags besatthet av Jonathan Johanssons Aldrig ensam. Både låten och videon. Den fångar min känsla av kvällspromenad där hemma. Eller mörkerpromenad som vi sa. Och vägen förbi pappas hus och om vi kunde se dem. (Ok, hyser också nån slags dröm att Jonathan Johansson ska läsa min bok, så som förra året när han var med i Babel och berättade att han läste Hanna-Linnea Rengfors Närhetsprincipen.)