Obligatoriskt nyårsfirande med vänner på Österlen, massa god mat, barn överallt, och vi lyckades med konststycket att glömma barnens ytterkläder hemma då vi var smarta att hoppa rakt in i bilen, så på den obligatoriska sista promenaden för året fick Henrik bära Svante på ryggen inlindad i en jacka då det inte fanns några kläder att låna i hans storlek. Min fantastiska, underbara man, han är liksom förutsättningen för ett år. 2022 har varit ett galet år. Hästar nominerades till Borås Tidnings Debutantpris. Vi bodde i Boulder, Colorado hela våren och vaknade varje morgon till åsynen av bergen, om det inte var för molnigt. Mycket tid med barnen. Jag började skriva krönikor i NT/Corren. I det vilda släpptes äntligen efter många års arbete och fick mycket fin uppmärksamhet. Jag slet och slet med min masteruppsats och sedan var jag plötsligt färdigutbildad bibliotekarie. Jag fick även min första bilderbok antagen, som ska komma 2024. Ett år av många fantastiska saker, men även stress, för lite sömn, för lite tid med vänner, att inte veta var jag hör hemma och där längtan efter ett hus bitvis slitit mycket i mig. Och även om jag skrivit en hel del har det främst handlat om att färdigställa inför deadline och jag har saknat det som tidigare varit att skriva för mig: utforskandet, mitt ensamma umgänge med texten. 2023 hoppas jag blir något lugnare, med mycket skrivtid, mycket lästid, ett bibliotekariejobb och kanske det där huset på landet.