månadsarkiv: februari 2022

VARDAG

I mitt barndomshem hade vi möss som galopperade i väggarna, stannade och gnagde. Här är det ekorrar.

Det finns en grej jag känner igen från bergsbyarna i Indien och Vietnam, från Chamonix, och nu här: lukten av varma tallbar. Inte alls som hemma, där barrträden luktar fuktig, mossig skog. Här luktar det soliga tallbar, kryddigt. Luktar även vedeldning. Och det klirrar från vindspelen de hängt upp på sina altaner. Ok att jag förmodligen skulle tröttna efter ett tag? Orka det här lite flummiga lugnet, och stilla amerikanskt villasamhälle. Men nu suger jag i mig det i djupa andetag, nåja jag får astma när jag cyklar med barnen i cykelvagnen i de brantaste uppförsbackarna.

Vår grannes man dog i en klätterolycka när hon var gravid. Barnet är tre år nu. Vi ska ha playdate nån gång. Hon tycker vi ska åka till badhuset. Vi kan låna en bil av henne, hon har två. Henrik tycker att vi kan låna hennes bil och åka och klättra tillsammans istället.

Hemma har de snödroppar och här har vi snö. Har varit -20 grader i veckan. Nu ska det bli uppemot 20 grader varmt igen. Vädret här är schizofrent. Min hy har aldrig varit så dålig? Plus att jag börjar tröttna på min sunkiga stil med ullunderställ och mössa efter en månad. Nu vill jag snart ha klänning och smink. Ja det är väl lagom nu, efter snart en månad här, att man börjar längta hem lite, till den vanliga sig själv?

För en vecka sen vandrade vi i bergen, då var det t-shirtväder och Svante sprang runt och sa vov vov till alla hundar. Gud vad folk har hundar här. Och trots att det är outdoorsfolk så tycker de att vi är helkonstiga att vi cyklar till bergen istället för att ta bilen, ja att vi inte har bil, att vi släpar med oss barnen upp i bergen, eller ja bara att vi cyklar till föris. Ungarna här verkar inte ha på sig vinterkläder, utan de sätts direkt i en varm bil och sen in på föris, sen hem.

För den intresserade (min syster): Starta på 2676 Junper ave. Ta cykeln på multi use path – Folsom – Spruce – 23 street – Walnut – 22 street – Arapahoe ave. Så är man framme på barnens förskola, CU’s children centre.

Det börjar bli vardag nu, vi har ju till och med klarat av magsjuka. Tre av fyra var sjuka, vi turades om. Mycket praktiskt med heltäckningsmatta då. Vi lade ut handdukar på golven, utfall att. Svante klarade sig som tur var från att bli sjuk. Last man standning. Han äter så sofistikerat med gaffel. Och hämtar mössa och skor när han vill gå ut. Arvid fyllde fyra häromdagen och njuter av sina stora, amerikanska leksaker. Jag stänger in mig i sovrummet, reglar dörren med en stol, för skrivro. Svante lyckas ibland ta sig in ändå, genom det anslutande badrummet.

HUR BRYTS OLIKA SAKER NER?

Hade missat detta, men titta så fint! Kult listar de bästa böckerna 2021, och Hästar är med!

”My Little Pony-hästar och PET-flaskor och plastförpackningar finns i världshaven och på soptipparna och i kartonger på vinden. Hur bryts olika saker ner? Plast? Liv? En dotter går först igenom puberteten, sedan sin bortgångna mammas hus. I fem poetiska kapitel skildrar Lisa Zetterdahl distansen mellan flickan och mamman, flickan och sexualiteten, flickan och hästarna i stallet. Det är dikt i alla sina former: kryptisk, narrativ och stilistiskt experimentell.”

https://www.kultmagasin.se/vara-basta-bocker-2021/

BARA

Världens bästa ord? Tydligen ”bara”. Med tanke på hur mkt jag använder det i min roman. Hade ingen aning om det. Men det är bara att hugga in.

Älskar den här texten och är samtidigt livrädd att jag inte ska lyckas göra den till sitt bästa. 10 år kommer den att ha tagit, när den kommer ut. Och nu gäller det. Nu ska den få sin slutgiltiga form. Den har gått igenom så många stadier, inte bara puppa och larv.

BOULDER

Jag har blivit med mountainbike. Undrar lite vem jag är här? Har man inte jeep behöver man i alla fall något annat färdmedel för att kunna lämna och hämta på föris. Jag frågade om de inte hade någon old lady bike, men det var förmodligen en förolämpning. Vi köpte en cykelkärra till barnen och har därmed bränt en förmögenhet i mina ekonomiska mått mätt. Men det är lite kul att gå runt hela tiden i ullunderställ och helly hansen, aldrig ta av mössan aka kunna ha hur fett hår som helst, och så kängor och mountainbike på det. Cykla över isiga vägar och snömoddiga vägar. Livet nu. Ibland glömmer jag bort att det inte finns fotbroms.

Fast nu har det faktiskt varit sol och varmt så det mesta har smält bort. Vi bor tydligen på 1650 meters höjd, solen tar. Jag har hittat bästa vägen att cykla till föris, där jag får ut det mesta av amerikanska villaområden, jag älskar amerikanska villaområden det känns som att titta på film. Och jag har försökt sätta nya fartrekord när det mesta av isen och snömodden smält. Och konstaterat att det kan bli goda 1,2 mil på en dag och man både lämnar och hämtar på föris.

Mer då? Svante har parfymerade blöjor. Arvid ska ha munskydd på föris. Svante slipper det tack och lov. Bägge barnen har med lunchlåda. 15 timmar i veckan, ja är det arbetsro.

Men Svante gråter så mitt hjärta brister både när jag lämnar och hämtar. När vi är hemma vill han bli buren hela tiden. Han pekar att jag ska ta på selen, kommer gående med armarna sträckta mot mig, mamma mamma. Min lilla bebis som börjar förstå så mycket. Han säger till om det är nåt han vill, om han är hungrig, nana, smackar lite, kanske går till matstolen. När jag frågar om han är hungrig nickar han. När han ätit klart ställer han muggen i skålen och lyfter bort den på bordet. När han vill amma säger han mamma mamma och drar i halsringningen på min tröja och kikar efter brösten, nyper efter dem.

Och ja folk här har, förutom jeep och mountainbike, funktionskläder och hund. Vi har en ekorre på terassen.

FLYTTA

”Ta bort ljusen från bordet, annars flyttar jag ifrån er.”

”Jag vill kolla, annars flyttar jag ifrån er.”

”Ta bort resväskan från mitt lom, annars flyttar jag ifrån er.”

Arvid har inte flyttat ifrån oss än, även om han ofta hotar med det. Men, nu har hela familjen flyttat.

Vi anlände i en snöstorm efter 24 timmars resa. På den andra dagen klarnade det upp och vi kunde se bergen. Hej Colorado, nu bor vi i dig!