När livet ger dig lemonad och du gör citroner.

Sånt som händer när man kommer hem från USA: man skriver krönika om Utvandrarna, Boyes I rörelse, suget efter att vandra ut på uppdrag likt i Sagan om ringen, den långa vägen till Bråta-stallet, blommorna i rabatterna i Colorado samt vår nya bil som vi köpt nu när vi inte köpte drömhuset pga osäkra på platsen. Lika fullspäckat som mitt liv just nu!!!

Som alltid tryggt bakom betalvägg: https://corren.se/bli-prenumerant/artikel/ly0e6qvr

Det närmar sig 1,5 år sedan Hästar kom, och nu är den även fint recenserad i senaste numret av Lyrikvännen! Boken lever sitt eget liv. Erik Bergqvist skriver tex:

”Hästflickorna, du minns dem nog. Du var kanske själv en? (Hästpojkar fanns också, men sällsynt.) För en utomstående framstod hästflickorna som invigda i ett hemligt förbund, något som överskred de vanliga grupperingarna, något allvarligare.”

”Starkast i denna debut är samlingens sista avdelning, eller snarare: genom dess rakare stil djupnar de föregående.”

”Dottern tänker att hennes mamma hallucinerar, men nej: i trädgården springer verkligen tre hästar. Besynnerlig scen, en ljus apokalyps. Och sedan, efter döden, ska huset tömmas, och då blottas de föremål som väcker det förflutna och som leder tillbaka till hagen, stängslet, leran.”

”Man kan också säga att Lisa Zetterdahl närmar sig sitt stoff varsamt. Som när man talar till hästar.”

(Gud, vad jag överanalyserar. Ska sluta, lovar.)

Men tänk om jag inte vill hitta hem?

Dvs, tänk om det är lättare att leta

än att hitta.

Jag har fått sommarens första myggbett.

Det är en blinkning till min roman, som kommer i höst.

Jag är på Biskops Arnö i en vecka tillsammans med andra debuterande författare från Norden. Ja, jag går på folkhögskola igen känns det som. Så fint med alla samtal, läsningar och möten.

Igår mötte jag en grävling på min kvällspromenad. Vi stod så nära varandra, öga mot öga, sen vände vi och sprang.