Om jag någon gång går tillbaka här i dagboken och läser om den här tiden. Ska jag reagera på att jag knappt skriver något om mig själv? Ska jag minnas alla hus vi kollade på, hur vi föreställde oss livet i dem, hur vi inte köpte dem, hur jag kämpade klart uppsatsen tills hjärnan var tom medan jag egentligen bara tänkte på romanen och hur det skulle gå för den och på vad som skulle hända sen och jrkelelf vjfurujfkf fnf fopeoejdnfkfo fjfjd dfkfpepeifdjf

”Vad ska jag känna

vad ska jag tro?

Hur vill jag leva

hur vill jag bo?

Vem vill jag älska

vem vill jag va’?

Vad ska jag äta

imorrn och idag?”

Mvh systrarna Adbåge

Jag fick en helsida i tidningen för skamlöst skryt om mina gamla poesifanzines och hur cool jag var en gång i tiden. Även om: poesi på Instagram, Elling som gömmer dikter i förpackningar i mataffären och Brunnslockspoesi. Bakom en betalvägg nära dig:

https://nt.se/bli-prenumerant/artikel/r95q8dvj

Anna Remmets skriver att tankarna går till Mare Kandre och Åsa Nelvin, i en fin recension av I det vilda i Opulens. Hon skriver tex:

”Delen som handlar om Ester består i huvudsak av klaustrofobiska skildringar av hennes möten med olika kompisar. Och det är fullt tillräckligt. Zetterdahl fångar med imponerande gehör in det lågintensiva maktspel som hela tiden pågår mellan barn, och känslan av att vara utlämnad när man är hemma hos någon annan och hens främmande föräldrar som ibland kan te sig skrämmande bara genom att vara någon annans föräldrar. Dessa känslor har Zetterdahl, trogen det modus hon skriver i, skruvat upp till max. Barnen hetsar varandra att kissa i hinkar, simulera samlag och bussar hundar på varandra. Främmande mammors gravidsvullna bröst väller fram över frukostbordet. Det är förvridet och skrämmande men ändå subtilt gestaltat.”

Och:

”Lite av ett Frankensteins monster, hopsytt av olika aparta delar, är även själva boken. De olika delarna, berättargreppen och perspektiven gör visserligen att den haltar och spretar lite. Men den är oavbrutet fascinerande.”

Hela recensionen finns här: https://www.opulens.se/litteratur/berattande-uppskruvat-till-max/

Så kom recensionen från BTJ och jag försökte att inte gråta. Har tydligen skrivit en briljant roman. Briljant. Briljanta BTJ.

Yrla Dentén skriver i BTJ-häfte nr 20, 2022:

”Det är svårt att finna ord för vad det är Zetterdahl lyckas fånga i sin roman, men blandningen av ett pulserande obehag och något skört och bråddjupt sorgligt gör att I det vilda är omöjlig att lägga ifrån sig. Prosan är ren och enkel i sitt språk och trots att den i grunden har en ton av vardaglighet och närvaro knuffar handlingens subtila lutning om och om igen sin läsare in i något oerhört. Det är sammantaget väldigt skickligt och väldigt bra.”

Helhetsbetyg: 5 – Briljant

Jag vill tacka Gud för Aase Berg.

Hon skriver tex:

”’Viltstängsel stod som en barriär mellan skogen och vägen. De var så tunna’, skriver Lisa Zetterdahl i sin nyutkomna roman, ’I det vilda’. Redan Zetterdahls förra bok, diktsamlingen ’Hästar’ som nominerades till Borås tidnings debutantpris 2021, kretsade kring ett gränsland: barndomens främlingskänsla och barnets alienation inför den sociala ordning det snart måste leva i helt och fullt. Men om barnet istället vänder sig om och går rakt ut i det vilda? Inte bara ut i den vindlande skogen, utan också i det mer symboliskt kaotiska, typ den vindlande hjärnan, gränsgalenskapen?

Personligen har jag svårt för barndomsskildringar, eftersom nyblivna författare ofta tror att barndomen är ett enkelt ämne, när det i själva verket lätt blir sentimentalt och insmickrande. Det är ofta vagt synd om barnen när vuxna ser tillbaka på sina tidiga år, eller på fiktiva barns uppväxt, som om barn per definition vore hjälplösa offer. Men så är det inte i Zetterdahls roman. Här är barn snarare både offer och förövare. Så även de vuxna.”

Och:

”Romanen som helhet hålls bara löst ihop av handlingen, men desto mer av ’drifterna och det vilda’ i den löst sammankopplade omgivning som kanske är villaområdet på omslaget. Plus att Esters kanin – alltså inte lillasystern utan ett riktigt husdjur – springer genom alla tre delarna. I första delen går den från tam till vild, i andra blir den tillfångatagen men släpps ut igen, och i tredje dör den och förväxlas med en hare. Kaninen förvildas alltså successivt.”

Och:

”Som helhet är ’I det vilda’ mystisk, vacker och djupt sorglig. Det är som om man hade satt klorna i resonanslådan från Zetterdahls debutdiktsamling. Mer kött på benen, så att säga, med en smaklös koppling till kannibalismen i villaområdets och den sociala ordningens utkanter. I slutändan är människan ändå bara ett förtvivlat tamdjur som sliter i burens galler.”

Hela recensionen finns här: https://www.barometern.se/kultur/lisa-zetterdahl-skildrar-det-vilda-i-sin-romandebut-5972dacc/

”Hon har haft vänner som undrat om det inte är pinsamt att skriva om sådant. Det har varit en drivkraft i hennes skrivande, att inte tänka på läsaren och inte väja för det pinsamma.”

Den här Ringarumsdottern intervjuas på en helsida i NT/Corren om att ha kommit över på den andra sidan.

Bakom betalvägg såklart men såhär ser länken ut:

https://corren.se/bli-prenumerant/artikel/l75dgq0j?fbclid=IwAR0q6TA6BdEPwlyL9iSsjhQZXQ5gpZvmXnWvKlVF3ryLK-dXzJK1T02OulY

Jonas Thente vet inte hur det är att vara dotter eller mamma.

Han skriver iaf:

”Jag vill inte ha sönder den här romanen, så jag säger inte mer om handlingen. Men så mycket kan jag säga, att när det framöver skrivs artiklar och görs analyser om återkomsten för den otäcka kvinnoskidringen i svensk litteratur – vilket jag är övertygad om kommer att göras – så kommer Lisa Zetterdahl att självklart ingå i diskussionen.”

Hela recensionen finns här: https://www.dn.se/kultur/blodtorstiga-modrar-och-sociopatiska-dottrar-i-lisa-zetterdahls-romandebut/?fbclid=IwAR2lYcQlp4W7CwQI6XFkutNTyiLggrkNmTjSZf655aHwylxsUd-HEv0JYgY

Jo men I det vilda har ju blivit recenserad i Sydsvenskan också, av Maria Küchen. Vi är inte helt överens, men boken är ”djärv”.

Hon skriver tex:

”Genom de tre väsensskilda delarna löper visserligen en röd tråd: kluvenheten inför kroppen. Det fysiska både äcklar och fascinerar. Tioåriga Ester i romanens första avsnitt börjar upptäcka den vuxna kroppens hemligheter, och svarar på sexualitetens signaler med en otäck tendens till våld. Skildringen av hennes oförmåga att passa in i det jämnåriga flickhelvetet övertygar mig alldeles. Coola gänget, killtokiga skvallerbrudar, utstötta tjockisar och pinsamma mellanstadiediscon – allt känns igen, utan att det på minsta vis blir klyschigt. Zetterdahls gestaltningar kryper under huden.”

Och:

”Hennes tankar förmedlas på glidande uppbruten prosa. Den kusliga stämningen som därmed skapas, fångar mig i sitt grepp. Här, liksom i avsnittet om Ester, behärskar Zetterdahl sitt idiom till fullo. Men helhetligt tycker jag mig läsa delar av tre olika romaner snarare än en enda roman med flera fasetter. Styrkan med ”I det vilda”, är kort sagt Zetterdahls förmåga till stilistisk variation och gestaltningarna av det lockande och samtidigt klibbigt frånstötande med kroppar. Hennes litterära begåvning är uppenbar och jag hoppas verkligen att hennes två böcker hittills följs av flera. Den här romanen når tyvärr inte ända fram, men den är ett djärvt och lovande försök.”

Hela recensionen finns här: https://www.sydsvenskan.se/2022-09-05/kroppen-acklar-och-fascinerar-i-lisa-zetterdahls-nya-roman

Jag drömde att jag satt ute i naturen och skrev, på någon slags brant hög med en äng framför mig och sedan en mörk skog. Jag var så fokuserad på skrivandet men när jag tittade upp upptäckte jag några rådjur som stod i det mörka skogsbrynet och iakttog mig, de var bara siluetter men deras ögon lyste. Snabbt kom de nära och jag ställde mig upp för att verka större och skrämma dem. Jag slogs av hur mörkt det blivit och när jag vände mig om var himlen tung av mörka moln.

Jag vaknade. Det regnade.

Herregud och hurra!!! I det vilda har fått en helt fantastisk recension av Bernur/Björn Kohlström. Jag nyper mig fortfarande i armen. Vill citera hela recensionen men kanske räcker det att ta fasta på orden ”jag är mycket imponerad av denna romandebut”. Eh nej det räcker inte:

”Lisa Zetterdahl har sagt i en intervju att hon har arbetat med den här romanen sedan långt innan debuten, faktiskt i tio års tid. Och det märks! För det är välskrivet, genomarbetat, men också oerhört förtätat och spännande med väl avvägda överraskningar med fallenhet för att chockera. Det är ambitiöst och lyckat, och otäckt gnagande i och med att den lämnar dig med så många ouppklarade bryderier och obesvarade frågor. På den svåra balansgången som heter ’känsligt ämne att skriva om’ har hon lyckats synnerligen väl. 

Det är en modig roman om moderskap och kärlek som får världen att spricka itu, om längtan som är så stark att den blir hotfull och kvävande. Här finns förutsättningar för att du som läser ska tappa hakan både en och två gånger, vill jag lova. Och kanske det är så enkelt som romanens implicita slutsats lyder, att vi människor til syvende og sidst livnär oss på andras olycka, att det är djungelns lag som fortfarande gäller. Därav denna romans lämpliga titel, kanske. I det vilda – det är där vi bor och lever.”

Hela recensionen finns här: http://howsoftthisprisonis.blogspot.com/2022/08/i-det-vilda-lisa-zetterdahl-it-lit.html