Jag är mycket ärad över att få medverka i Stil i P1, på temat trosor, i en fin intervju av Erik Sjölin, om att göra poesi av min mammas trosor.
Det går att lyssna här:
https://sverigesradio.se/avsnitt/trosan-komfortabel-kontroversiell-och-kommersiell-som-aldrig-forr
För två år sedan hittade jag ett par solglasögon i en park. Egentligen var det nog mitt barn som hittade dem och jag som tog dem. Jag är inte bra på solglasögon. Häromsistens cyklade vi på utflykt och jag måste råkat tappa dem. Tror aldrig jag kommer kunna hitta några lika bra.
Tolv år utan mamma. Varje dag bär jag halsbandet som hon burit varje dag så länge jag minns och längre ändå. Svante vill ibland prova det.
Svante räknar 1, 8, 9.
Vi vinner budgivningen på ett litet hus, men säljaren väljer de andra, för de har inget som de behöver sälja.
Arvid håller på att räkna till tusen och vi betar av hundra om dagen vid frukosten.
Vi förlorar budgivningen på ett hus och jag tänker att jag ändå inte vågar flytta ifrån Malmö alternativt vill flytta hem till Östergötland.
Jag säger till Svante att han är min gräddbakelse och han svarar nää – glass!
Johan Jönson skriver: vad / går mitt liv ut på. / det är enkelt / att svara på. / mitt liv / går ut på / att få in pengar / till mitt liv, / det fortsatta / och det förflutna, där / jag skuldsatte mig / för all framtid.
Det dök upp en dikt av Sylvia Plath i flödet på instagram. Jag var inte beredd. Mitt skrivande känns nu hopplöst.
Skrev i NT och Corren om att våga vägra serier och istället läsa Anna Karenina, samt att de på min femårings förskoleavdelning jobbar med Tema Pokémon. Spoileralert på slutsats: man måste inte följa minsta motståndets lag.