Jag och Henrik hade en sms-konversation när jag var i Kalmar, som handlade om hans förkylning (i slutändan hade han feber i tre veckor), att han skulle betala in handpenningen på huset och Arvids tankar om döden. Jag överanvänder ”åh” till det grövsta, vet inte vad jag håller på med, är nog upptagen av egentid i Kalmar, men detta vill jag ändå spara på.

H: Det har gått bra idag.

H: Arvid började gråta när farmor och farfar skulle natta så jag fick göra det

L: Ska du betala in det nu? Orkar du det?

L: Åh Arvid ❤️

H: Nu börjar Iprenen kicka in så jag mår bättre.

H: Arvid fick nån dödsångest oclså och vill inte dö.

L: Åh

H: Jag sa att vissa tror ju att man kommer till himlen men han sa att det kan inte stämma för alla skulle inte få plats

L: Det är 155 000 right?

L: Åh Arvids

H: Men han blev lugn när han sa att han vill att man ska leva som barn igen sen.

H: Han vill få dig eller mig som barn.

L: Åh

H: Han är kanske mormor för dom har samma färg på håret

L: Det vill jag med

L: Åh

L: Mitt hjärta

H: Mina fonder är inte sålda än så jag betalar när de blivit sålda

Igår sålde vi vår lägenhet. Det känns konstigt. Jag kommer tex sakna fönstervredena. (Som jag först nu efter drygt fyra år inser är omaka, på flera av fönstren.)

Svante säger att han vill äta upp blåklinten som står i vas i badrummet, som jag plockat till visningen, den är mat säger han, han vill äta upp den nu.

Jag tänker på det symboliska i att jag plockat just blåklint. Det är Östergötlands landskapsblomma. Jag har inte plockat den i Östergötland. Vi ska inte flytta till Östergötland. Men den står där i vasen.

Svante blir magsjuk (inte efter att ha ätit blåklint) och ligger på golvet framför datorn (för att inte riskera kräks i soffan) och säger efter voiceovern på barnprogrammet.

Arvid gör ett självporträtt på förskolan. Han ritar en blårandig t-shirt precis som den han har på sig. Och så ritar han vårt hus. Med så många detaljer. Han som inte varit i huset än utan bara sett det på bild.

(Och jag som inte kunde hålla mig för några tårar när vi var i huset på besiktningen. Det är vårt hus!)

En sak som Monika Fagerholm sa som var så skön att höra är hur hon betonar intuitionen i skrivandet. Det irrationella, utforskande och intuitiva. Vikten av att inte börja ”göra klart” för tidigt. Jag som tycker om kontroll vet ju hur det kan förstöra för mig. Det är också nåt med att man som författare ibland kan känna sig lite dålig som inte planerar och strukturerar i förväg och har full koll på hur den dramaturgiska kurvan ska se ut.

Nu städar och städar vi vår lägenhet inför visning och det slår mig hur ostrukturerad jag är när jag börjar med oviktiga detaljer för att gå vidare till andra detaljer, just vad jag ser och vad jag vill ta uti med, och det slog mig att jag är likadan i skrivandet, jag är så dålig på att se helhet, jag ser bara detaljer. Det finns säkerligen mycket dåligt med det men jag tänker att det också är vad som är jag, och vad som är bra med mig. Idag ska jag köpa pioner. Idag ska jag skriva några detaljer. Helheten kommer senare.

En fin lista som Henrik Johansson, som också var med på kursen, skrev på facebook, som sammanfattade några av Monika Fagerholms klokskaper, snor jag här, för att kunna påminna mig:

1. Skriv regelbundet (viktigare än långt)

2. Jag vill förändras med det jag gör

3. En författares plikt är att vara intresserad av precis vad som helst

Punkten att förändras med det man gör har jag tänkt på, att jag vill utmana mig i det jag skriver, att jag vill våga riskera något, på ett rent personligt plan, att jag vill osäkra något i mig, och försöka ta det till texten.

Veckans krönika i NT och Corren om nättrosorna man får på förlossningen och poesi såklart: Cecilie Linds Mitt barn och Jonas Rasmussens Pappa-mamma-barn. (Och jag får tacka Stil i P1 för ämnet, som jag kom på när jag lyssnade på avsnittet om trosan, där jag också blev intervjuad om en dikt jag skrivit om mamma som badade med trosor på huvudet.)

https://nt.se/kultur/kronika/artikel/bbs-nattrosor-paminner-mig-om-blod-och-smarta-liv-och-lycka/rxzzq0kj

Om någon annan åker till Kalmar och tyvärr missar intensiva skrivdagar för Monika Fagerholm kan jag iaf tipsa om Anne Hamrin Simonsson och Beatrice Alemagna på Kalmar konstmuseum. Jag säger bara en rotvälta med små små figurer tex porslinsrådjur som knockade mig.

Jag är hemma igen efter inspirerande dagar i Kalmar på master class för Monika Fagerholm arrangerat av Författarcentum syd. Sicken lyx! Livgivande, vill jag kalla det. Jag hoppas kunna behålla den här känslan i skrivandet.

Även känslan av otroliga skavsårsblåsor under fötterna efter att ha svidat om till sandaler pga insåg att det är sommar och sedan gått och gått i sommarskymningen och spanat på Kalmars vackra villor och villaträdgårdar och inte kunnat få nog.

Jag är alldeles omtumlad av allting som händer??!

Jag har fått jobb! Som skolbibliotekarie i Veberöd, Lunds kommun, på ett integrerat folk- och skolbibliotek! 50% jobba och 50% skriva ett mästerverk? Hurra!!

DRÖMMEN om ett hus, med äppelträd, päronträd, körsbärsträd HAR BLIVIT SANN!!!!!!! Hej då Malmö, vi flyttar till landet! ”Och jag var bara 15 minuter från Eslööööv” fast det är nog 19 minuter.

Är glad att vi fick vår lägenhet fotad för ett år sen. Nu ligger den ute. Även om jag vill flytta till hus så kommer jag sakna att bo här, jag älskar att bo här.

Henrik är dessutom inne på dag 11 med feber i någon slags monsterförkylning. Hoppas vi kan få skåla snart. Vi ska bara städa först.

https://www.hemnet.se/bostad/lagenhet-3rum-malmo-kommun-hassleholmsgatan-5-b-20084035?fbclid=IwAR18cO198wNr3i1NVLN4gB5fp9wJd9BuCIs0ewtmCNx7q33gvBYOd3Im1-Y