månadsarkiv: november 2023

MÅNDAG

Jag skulle skriva idag men jag orkade inte.

Jag, Arvid och Svante jobbade massa i trädgården i helgen. Planterade tulpanlökar och krokus. Vi får se om någon kommer upp i vår. Sen grävde vi upp hela grönsakslandet. Arvid är helt fantastisk på trädgårdsarbete, han går in med sådant engagemang, han rev bort alla vissna växter, några stora odlingsdukar, trillade omkull i jorden. Svante ploppade ner lökar i hål i jorden. Jag tänkte på det efteråt. Att det var alla helgons dag. Att jag gått runt i mammas gummistövlar och jobbat i trädgården med mina barn. Jag som tänkt att jag inte gillar att jobba i trägården. Jag har velat ha en trädgård pga plats, träd, grönska, själsligt utrymme snarare än kroppsarbete. Men nu gör vi den här trädgården till vår. Jag har svårt att hålla mig. Jag tänker på vad vi ska plantera: kaprifol, syren, ros, pion, höstanemon.

Jag tänker också på alla barn som dör. Jag klarar inte av att läsa nyheterna.

Jag tänker på mina barn, på det lilla livet, här i huset. Jag tänker på i våras, om det var i maj kanske, som jag gjorde nåt sånt töntigt test på nätet om var man skulle bo, på landet eller i stan. Jag ville verkligen veta. Det blev i stan. Kanske några veckor senare köpte vi vårt hus. Jag har hela tiden varit osäker på vad jag egentligen velat, vad som varit rätt för oss, vad som är vår plats. Efter att vi köpt huset vet jag att jag flera gånger sagt till folk att vi får se hur det känns, nu testar vi i alla fall, blir det inte bra kan vi flytta tillbaka till stan. Jag bar de tankarna med mig vid flytten. Det kommer kanske kännas jobbigt. Det är en stor omställning. Jag ska inte bli rädd om det inte känns bra. Jag vet att jag tänkte likadant när Arvid skulle födas. Att jag förberedda mig på att kanske inte älska honom direkt. Att det inte skulle vara rosa moln. Att det var normalt. Men så älskade jag honom direkt. Och det känns så bra med huset och flytten och landsbygden, direkt. Den här stora omställningen, som säljarna påtalade för oss också, de hade ju också flyttat hit från malmö, det kommer vara en stor omställning, sa de. Men jag känner den egentligen inte? Den var efterlängtad. Och: så lyckliga vi är att få vara tillsammans, på en plats som vi valt, där lökar faller i jorden och löv från träden, inget annat.

VAD JAG GÖR

Jag redigerar återigen texten till bilderboken som kommer nästa höst på Natur och kultur. Svante kikade över min axel en kväll när jag satt med datorn och kollade på nya illustrationer, och utbrast: Jag vill läsa den boken! När jag sa att det inte var en färdig bok som gick att läsa än sa han det flera gånger: Jag vill läsa den boken! Jag vet inte ens hur han förstod att det var en bok.

Jag har skrivit ett nytt bilderboksmanus som ingen ännu läst men som Arvid och Svante har hört som saga, och som eventuellt bidrog till att Arvid ville klä ut sig till häxa på halloweenfesten på förskolan. I alla fall definitivt bidrog till att han frågade mig om jag hade svart läppstift.

Jag har ett bilderboksmanus på jäsning, som ska jobbas om.

Jag jobbar och jobbar och jobbar med en diktsamling och vet inte hur jag nånsin ska bli klar.

Jag samlar anteckningar till en roman. Skrev några sidor innan sommaren. Längtar till den.

Jag har ett gammalt romanmanus som man kanske kan kalla havererat, men ändå inte övergivet, jag tänker på det ibland, vad det kanske skulle kunna bli, men det ligger längst ner i prioriteringshögen. Jag har ju ett jobb också. Bland annat.