En bilderbok jag skulle skriva om jag hade tid:

”Det verkar farligt, gamle gosse”

Givetvis är det Svantes ord, den ungen är fenomenal.

Jag har en mapp med inspo till bilderböcker, 100% tack vare mina muser Svante och Arvid. Antingen sådant de sagt, eller sådant jag sagt när de bett mig berätta.

Jag skulle komma med en bilderbok i år, men den har blivit försenad. Om ungefär ett år exakt, då ska den förhoppningsvis FINNAS!

”Inte plats för mamma” heter den. Förlag Natur och kultur. Illustratör Frida Hammar.

Jag längtar så efter att mina barn ska få läsa.

Det stressar mig att Arvid ska hinna bli för stor. Häromdagen frågade han mig när boken om häxan skulle bli klar. Det är ett manus jag har, som började som godnattsaga. På halloween frågade Arvid mig om jag hade svart läppstift som han kunde få låna. Han kommer hinna bli så stor innan den blir bok, om den nånsin blir bok.

Jag tänker på det Ingela Strandberg säger i Lundströms bokradio, att hennes man tyckte att hon skulle sluta jobba för att bli författare, för om hon inte gjorde det nu skulle det inte bli nåt. Jag tänker på tiden det tar att skriva. Det måste inte vara själva skrivakten, men att ha tid att tänka på det man skriver, det man ska skriva. Den här vårvintern har jag haft endel ont i huvudet, jag som aldrig annars har ont i huvudet. Jag har tagit skrivdagar till att vila, läsa bara. För hur glad jag än är över att ha ett jobb på bara 50% så går jag ju och tänker minst lika mycket på saker jag ska göra på jobbet som jag tänker på det jag ska skriva. Och nu är det bara två månader kvar av mitt vikariat så jag måste även gå runt och tänka på vad som ska komma sen, hur man får ihop ekonomi och skrivtid och jobbtid. Vi har ju valt att bo där det är billigare att bo, men man ska betala el och mat och räntan är inte gratis. Jag tänker på om skrivandet kunde ge en vettig inkomst. Jag tänker på allt jag aldrig kommer att skriva för att åren går.

April är den grymmaste av månader

ska det aldrig bli april

Vi dansar allt vad vi kan till Zombie och Night of the vampire. Vi pratar om intressen, jag säger att tex är nog dina intressen Arvid att bygga med lego, att rita och pyssla. Vad tror du att mina intressen är? Han säger direkt: läsa böcker och hästar. Några dagar innan hade han kommit hem från föris med teckningar där jag red på en vanlig häst och när jag red på en enhörning. 

Ibland läser jag lite här, oftast för att jag får statistik på vad besökare klickat på och så får jag lust att kolla vad det är. I kväll tex detta inlägg nedan från 23 dec 2020 och sen så måste jag fortsätta med fler inlägg därefter. Det är nyss och samtidigt så länge sedan. Det är en skör och stark tid och jaa ok, jag skriver på en diktsamling om den, och jaa ok jag är en väldigt nostalgisk person, men nu vill jag dela detta med mitt framtida jag så att chansen att jag någon gång snubblar över detta igen ökar:

23 DECEMBER

Vi har en bebis som fyller en månad idag. Vi har en bebis som har fått sina namn: Svante Truls Zetterdahl. Svante eftersom en lillebror ska vara en Svante. Truls efter min barndoms katt Folke Truls (som även gett Arvid mellannamnet Folke). Och så Zetterdahl för det är coolare än Andersson. Vi har en dålig dag. Dan före julafton är sällan en bra dag har jag en känsla av. Men jag har fått tvätta håret, det har jag, efter att ha haft håret uppsatt i samma knut i en vecka. Det tog en stund att reda ut tovorna. Vi har en bebis som vill amma konstant idag och en tvååring som inte vill äta nåt alls idag tydligen. Vi har en gran som vi köpt på nobeltorget, i ”granaffären”, den första gran jag köpt i livet. Den är klädd med min barndoms kulor i rött och guld. Jag lät Arvid klä den och han tappade en kula i golvet, inte bara en gång utan flera. ”Är det mormors?” ”Ja”. Den gick inte sönder. Vi har tagit fram lådan med tomtarna och placerat ut dem i lägenheten, och jag har sett Agnesborg framför mig, mitt barndomshem, ser hur jag ställer tomtarna på sina platser där. Vi har en överblommad hyacint och några på väg att slå ut. Vi har lussekatter och pepparkakor och brownies och hemgjorda köttbullar okej nötbullar. Vi har ingen knäck. Vi har en morfar som inte frågat vad hans barnbarn ska heta eller hur han mår, så han vet inte att vi varit på akuten två gånger på en vecka. Men det mesta ordnar sig med alvedon och antibiotika va? Vi har ingen snö men förhoppningsvis några timmars sömn. Är det något av en tröst att få människor får fira jul så som de vill, med de de vill, i år? Nej det är en tröst att jag har en man som jag kan himla med ögonen med åt alltihopa.

Lite längre fram detta:

BUBBLAN 20 januari 2021

Jag lyssnar på Adam Torres – Pearls to swine om och om igen hela dagarna. Ibland blir det tyst en stund, om vi ligger i sängen och ammar och jag inte direkt kan gå och slå på vinylspelaren igen. För någon veckor sedan var det L.T. Fisk – Jag är din mamma. Innan det tror jag det var soundtracket till Farväl Falkenberg. Songs:Ohia – The Lioness. Soundtracket till Twin Peaks. Alice Boman – Dream on. Jag lyssnar ofta på samma skiva om och om igen, i dagar och kanske veckor, innan jag byter till en annan. Såklart att Henrik brukar gå emellan med andra skivor. Men sen byter jag tillbaka. Skapar en ljudvärld. Bebisbubbla. Coronabubbla. Jag har inte sminkat mig en enda gång sen början på oktober. Jag har bara ett par byxor jag kan ha. Hemma går jag mest runt i nattlinne och helly hansen med kräkfläckar. När Arvid var bebis satt vi på café och skrev flera gånger i veckan. Svante har knappt sett andra människor. Han växer så fort. Jag plockar undan kläder han vuxit ur. Min knubbsäl. Ska jag aldrig ha en sån liten bebis igen? Orkar man tre barn? Klarar kroppen det? Men då kommer vi ju vilja ha fyra också. Aldrig vilja sluta. Svante ler mot mig. Pratar så fint, med mig och med skunken i hans mobil över sängen. Jag har ett värmeljus som står och brinner hela dagen på matbordet och datorn bredvid, beredd när jag får några minuter. Jag kokar te och tar en bulle ur frysen. Jag har lärt mig att skriva hemma, nu när det inte går att sitta på café. Jag har ett nytt worddokument som växer lite varje dag. Jag kanske går lite för lite promenader och står lite för mycket på en lekplats i regn. Jag kanske saknar mina vänner. Jag kanske sover lite för lite och borde tvätta håret oftare. Men jag skriver igen. Och igår fick jag faktiskt visa leg på systemet, så allt för sliten tvåbarnsmamma kan jag ju inte se ut som. Igår fick jag träffa först Helena och sen Lina, bara en kortis utomhus såklart, jag hade inte träffat nån av dem sen i höstas. Sen kom jag hem och slog på vinylspelaren igen.

Ok slut nu, nu ska jag sova.

Ögonfärg: Gröna. Är nog faktiskt lite stolt över en mer ovanlig ögonfärg? Inte för att det är min förtjänst på nåt vis.

Ville bli när jag blev stor: Jag ville bli ridlärare. Tyckte det var kul att hjälpa de yngre barnen i stallet, gillade att visa och förklara. Ledde gärna på nybörjarlektioner, även om det väl var nån sån deal att när man lett fyra lektioner fick man rida en timme. När jag blev äldre ville jag bli journalist pga gillade ju att skriva. Tror inte jag tänkte på möjligheten att bli författare, kanske inte förrän vi skulle ha möte med syon om vad vi skulle göra efter gymnasiet och hon sa till mig att du skriver ju, ska du inte gå folkhögskola? Sån tillfällighet. Jag hade aldrig hört talas om folkhögskola, hade jag haft en annan syo hade det kanske tagit en annan väg.

Kläder: Hemma: ullunderställ eller nattlinne, samt helly hansen. Borta: klänning och kofta.

Caféet spelar rockhits från 90-talet och min karaktär Eva ska gå på sitt livs första riktiga fest.

I det här avsnittet av Hjälp vi har köpt en villa! Inga får som rymt, men som alltid några fasaner i trädgården. En trist garderobsvägg från Ikea kläds med Nora från Boråstapeter. Vi råkar sätta den upp och ner, vår tolkning på #radgard, kanske inspirerad av satanism? Även: Henrik borrar äntligen fast en tröskel mellan hall och vardagsrum, och för en tid sen sydde han kuddar till soffan. I nästa avsnitt av Hjälp vi har köpt era villa! Henrik har byggt en klättervägg i källaren. Barnen har varit mycket entusiastiska hela vägen. Lisa däremot är kritisk till Henriks förmåga att mäta när det lilla draperiet under diskbänken inte helt räcker till väggen. Lisa har även målat gungstolen. Henrik önskade att den skulle vara röd och Lisa ville blå, så den blev rosa vilket var den enda färgen som gick att enas om. Också: dimma, för stämningen.

Mamma det är bara lite lite kiss i mina songer.

Mamma sjung staffan var en tallegren.

Mamma jag vill ha mitt plallily.

Vilken tur du är vuxen! (När jag når nåt.)

Jag vill vipsa! Ge mig vips!

Pring! Pring då gamla gosse!