Jag har köpt nya doc martens. Hade egentligen inte råd men kände att jag måste, mina gamla faller i bitar. Köpte min förra, mina första, när jag var i Stockhom på väg från radiohuset hem till Erik efter att ha spelat in Lundströms bokradio. Det kändes som starten på min författarkarriär eller vad vi ska kalla det, det var 2017 och Brombergs Blå blixt-antologi hade nyligen kommit ut, och att bli inbjuden till Lundströms bokradio var stort, overkligt. Jag åkte hem från Stockholm med nya skor, det var det konkreta som syntes men det andra som hänt var större. Nu har jag som sagt köpt nya, dessa beställda på nätet för så ser livet ut nu. Kan inte låta bli att undra vad dessa nya skor ska innebära för ny epok. Jag är hopplös som alltid tänker såhär. Än så länge: skavsår.

Den 25 maj medverkar jag vid Blekinge litteraturdag!

”Julia Svanberg och Lisa Zetterdahl möts i ett samtal om uppväxt, om att resa bort och att komma hem.”

Även: Tomas Bannerhed, Anna Maris, Linus de Faire, Linda Jones, Nora Khalil, Per Nilsson, Susanna Alakoski, Ingemar Lönnbom medverkar.

Mer info:

https://forfattarcentrum.se/blekinge-litteraturdag-2024/

”what would sylvia plath do? frågar jag min poesi. min poesi svarar att jag kan läsa den på engelska. jag försöker läsa den på engelska. jag stryker den. jag räknar ut att sylvia plath blev 30 år och 107 dagar. jag är 30 år och 47 dagar. det tar så lång tid att skriva poesi.”

För 11 år och 3 dagar sedan skrev jag detta.

För en vecka sedan när jag var deppig och skrivandet var svårt galopperade jag några varv runt huset, stannade för att plocka scilla och påskliljor och sedan galopperade jag vidare. Kom in helt lycklig och satte igång och skrev.

Idag behövde jag inte springa, bara skriva. (Tur för jag har skavsår av nya skor.)

Man kan inte vattna föräldrar, sa Svante när jag berättade att vi vattnade på min mammas grav.

När Arvid var liten kallade han sig själv Addi.

Vi kallade honom många gånger Kladdi Addi.

När Svante var liten kallade han Arvid Aya. Nu när han är större säger han Aya eller Avid.

Svante kallar sig själv Fante. Vi berättade för honom om Kladdi Addi så när han är kladdig säger han att han är en Kladdi Addi.

När Arvid var två-tre år var en av hans favoritböcker Morfar är sjörövare av Jan Lööf. Nu när Svante är tre är en av hans favoritböcker Farfar pirat, som han säger. Hur många gånger vi andra än kallar boken Morfar är sjörövare så hänvisar han till den som Farfar pirat. Imorse storgrät han när jag inte tyckte att vi hann läsa den. Så ja, vi fick till slut läsa den vid frukostbordet.

Min läsning det första kvartalet i år. Länge sedan jag läste så mycket?! Beror delvis på att jag läser endel som skolbibliotekarie, beror även på att när man jobbar på bibbla är det så lätt att hela tiden plocka med sig böcker hem som får gå före i kön, jag säger till mig själv att den här läser jag lite snabbt, samt även endel poesi som jag slukat. Har givetvis även läst bortåt ett ton bilderböcker med barnen, men det redovisar jag inte här, känns orättvist på ett sätt, jag älskar bilderböcker, men det blir för mkt att redovisa helt enkelt plus att jag mer ser det som barnens läsning än min läsning? Även om jag helt klart är med och styr och väljer efter min smak och min nyfikenhet också. Har tänkt på att jag läser av så många anledningar. Det jag läser för mig själv. Det jag läser för mitt skrivande, för att jag tänker att det finns något i texten som rör mitt skrivande på något sätt. Det jag läser till bokklubben. Det jag läser som skolbibliotekarie. Det jag läser för barnen. Sen kan man kanske lägga till kategorin det jag läser för att jag tänker att jag borde tex något som man borde ha koll på. Sen kan det ju finnas flera anledningar i varje läsning.. Iaf, det första kvartalet:

Christina Hesselholdt – Sällskapet (Mycket imponerad! Den här har legat i högen bredvid sängen bra länge, men plötsligt var det dags, och det är jag glad över! ”’Varför har du dörrarna öppna?’
’När jag blir instängd med mig själv, blir det för mycket av mig.’
’Så du vädrar ut dig.’
’Sista gången min mamma var här, såg hon sig omkring i trädgården innan vi skulle åka, och sa: ’Jag tror inte jag kommer tillbaka hit.’’
’Du får aldrig veta om hon själv stängde dörren hårt bakom sig (hennes eget uttryck) – eller om den stängdes åt henne.’
’Vilken underbar torsk.’
’Det är svårt att vara människa, Camilla, det är det för mig också’, sa Kristian.”)

Johan Rundberg – Tjuvdrottningen, Dödsängeln, Blodspakten, Ormsaltaren (I somras läste jag Nattkorpen (bland annat) för att förbereda mig inför mitt nya jobb som skolbibliotekarie på mellanstadiet. Sen hade jag mkt annat att läsa, men nu i vinter har jag glupskt läst de resterande fyra delarna i serien om Månvind och Hoff. Johan Rundberg skriver fantastiskt! Jag älskar miljön och tiden (barnhus, 1800-tal) och karaktärerna. Dödsängeln är nog min favorit.)

Doireann ní Ghríofa – Ett spöke i strupen (”När en kvinna väljer att fullborda en graviditet ger hon bort sin kropp med en osjälviskhet som är så vanlig att ingen märker något, inte ens hon själv. Hennes kropp är lika instinktivt förenad med altruism som med hunger. Om hon till exempel inte får i sig tillräckligt mycket kalcium så kommer den mineralen att hämtas djupt inne i hennes ben och donera sig till barnet å hennes vägnar, vilket skapar en brist i hennes eget system. Ibland tjänar kvinnokroppen någon annan genom att bestjäla sig själv.” Känns som en bok man kommer minnas och tänka tillbaka på? För mig handlar den främst om passion/åtrå/längtan. Efter barn och text. Och att det ju är därför hon minns det gamla eposet, för att hon skildrar passionen, dricker mannens blod.)

Asta Olivia Nordenhof – Det enkla och det ensamma (Omläsning.)

Andrev Walden – Jävla karlar (”Den kvällen ligger jag vaken och fantiserar om ett parti mellan Indianen och Växtmagikern. Indianen flyttar sina pjäser utan betänketid. Växtmagikern sliter sitt hår och fäller sin egen kung med handens baksida, så där som han brukade tjata om att jag måste göra för att bespara mig själv de sista dragens förödmjukelse.
Kanske kan detta parti spelas när Indianen kommer för att hämta mig?
När kommer han förresten?
Den frågan har hon aldrig svarat på. Det är som att hon tror att hon inte behöver svara på frågan bara för att jag aldrig har ställt den.”
Jävla njutläsning det här. Givetvis extra kul med Norrköping och att jag, som är några år yngre än Andrev, minns honom från mitt stammiscafé där jag jämt hängde som tonåring och att han gjorde musik och jag någon gång såg honom spela. Men det har inget med boken att göra, förutom att den har en sån perfekt tonträff.)

Emily Berry – Picknick, blixt (”Mina önskningar har samma färg som de många döda”)

Johanna Frid och Gordana Spasic – Familieepos (Omläsning.)

Sylvia Plath – Ariel (Omläsning, men inte riktigt hela.)

Zadie Smith – Bedragaren (Läste inte klart, var till bokklubben. Den var rätt långsam, jag blandade ihop karaktärer och tid, kändes som att den behövde mer fokus och tid än vad jag kunde ge.)

Helena Österlund – Om det fanns en plats som var min (”kom och skaka mig i grunden, kom, kom och ge mig vad jag tål, inte för att jag är beredd på det, men det kommer jag aldrig någonsin att bli, så kom, kom natten och gör mig till natt, kom gryning och gör mig till morgon” och ”Allt kommer vi att känna. Allt kommer vi att förlora.”)

Fredrik Nyberg – Ruiner, andra häftet (”Så länge sedan blommans skede rådde // Så länge jag det allra minsta hänger kvar i livet / förblir barnen såsom bundna invid leran / Om en växt är oavhängigt ljus / vad är då mörker” Jag visste inte heller att Fredrik Nyberg kunde skriva prosa, men dikterna varvas med prosastycken som var svindlande även de.)

Kristina Ohlsson – Glasbarnen (Sådant man kan tänkas läsa som skolbibliotekarie, hyllan rysare och spöken är välbesökt ja.)

Elin Ruuth och Johanna Magoria – Familjen Amarant flyttar in (Min kompis Elin har skrivit! Från hyllan Hcf (har jag sagt att jag är bibliotekarie nu?) dvs 6-9 år. Ljuvligt om vänskap och familjer. Det är familjen Addams möter Downton Abbey. Barnen gillade den men Svante tyckte familjens krokodil var läskig och oroade sig över att någon skulle bli biten. Ljuvliga illustrationer av Johanna Magoria.)

Andreas Lundberg – Kort världshistoria med figurer (Mytologi, en slags skapelseberättelse samtidigt, om en dotter som blir en sten i moderlivet, så underbar läsning, mörk och grotesk och samtidigt så livskraftig pga språket, mitt i döden. Imponerande och inspirerande. ”Å min dotter, det är ingenting / Tänk ett regn om natten. Låt det ösa ner”)

Elin Lindell – Världens sämsta syster (Serieroman för 9-12, med både humor och allvar, och dessutom har jag högläst ca halva boken fyra gånger dvs för fyra klasser åk 5 med hjälp av dokumentkamera och projektor, och jag är inte bra på danska just sayin’.)

Alice Oseman – Heartstopper bok 5 (Var tvungen.)

Sanna Samuelsson – Mjölkat (”En kille i klassen drog ett skämt om att vi drack mjölken direkt från spenen. Att vi levde på det viset. Som kalvar. Så såg jag mig själv sen. Mjölkstinn raglade jag in på bussen. Munnen fortfarande varm från spenen.” Den har legat i högen bredvid sängen en stund, så fick den Borås Tidnings Debutantpris och jag började läsa.)

Lena Ollmark – Inmurade, Firnbarnen 1 (Spännande och läskig på Hcg-hyllan! Dvs 9-12 år. Jag blev sugen när en annan bibliotekarie tipsade om den och sa att det var lite true detective-vibes över den.)

Sofia Stenström – Tomt bo (”Det var första gången jag tillbringade natten hemifrån. Jag var tre och mamma ammade mig fortfarande ibland om jag var ledsen. […] Till slut fick jag komma ut i vardagsrummet. Mammas kompis knäppte upp blusen och tog fram sitt bröst. Jag låg i hennes famn och sög på hennes främmande, bleka tutte utan att det kom någon mjölk, samtidigt som jag sneglade på teven. Där sändes ett reportage om svälten. Flugor kröp i ögonen på ett barn i min egen ålder som sög på sin mammas bröst samtidigt som hon blev intervjuad. Jag glodde på barnet medan jag sög och sög, pressade upp den främmande bröstvårtan mot gommen. Det kändes som om jag förrådde min mamma, men jag kunde inte förmå mig själv att spotta ut den. […] Jacek skrattade åt min berättelse och sade att det inte var så konstigt att jag var något av en hönsmamma när jag själv ammats upp i treårsåldern. Jag avskydde ordet hönsmamma. Det lät virrigt och irrationellt.” Aaah det här var både njutningsfull och plågsam läsning, om en mamma som inte vill släppa taget om sin tonårsdotter som flyttar ihop med sin pojkvän, vilket mamman hanterar allt annat än bra, och jag både förstår henne och blir galen på henne, och det är så snyggt när hon mer och mer tappar greppet om verkligheten utan att jag som läsare kan säga exakt när det sker, för jag upplever det ju genom henne.)

Tua Forsström – Anteckningar (Skulle vilja citera men orkar inte skriva av, det är den egentligen helt klart värd.)

Tua Forsström – En kväll i oktober rodde jag ut på sjön

Marie Lundquist – Gå i svaromål med havet

Agnes Gerner – Tulpaner (Jag läste några av dikterna med gråten i halsen, och igenkänningen i vad jag själv skriver på.)

Jag tror jag är rädd att inte hinna skriva tillräckligt

(vad betyder det? hinna fästa tillräckligt mkt av själen eller?)