Häromkvällen plockade jag 97 mördarsniglar medan jag borstade tänderna. Det är en dålig vana jag har, att passa på göra saker medan jag borstar tänderna. Jag brukar oftast gå ett varv runt huset och lukta och titta på skymningen, men så dök sniglarna upp. Jag har förstått att 97 inte är en stor siffra i det här sammanhanget, men de kändes många. Andra saker som hänt är att jag klippt en stor del av häcken med sekatör i brist på häcksax, sett Sommarskuggan, rensat vinbär, fått veta att jag har anemi, haft bokklubb i växthus mm. Juni 2024 levererar!

Skriv upp Söderköping 11-12 oktober i kalendern!

Såhär kan man läsa på Söderköpings poesifestivals instagram:

Låt oss presentera nästa poet till Söderköpings poesifestival: Lisa Zetterdahl!
Lisa är poet, författare och bibliotekarie som numera bor på den skånska landsbygden men som har sina rötter i Ringarum här i Östergötland.

Lisa debuterade våren 2021 med diktsamlingen Hästar som nominerades till Borås Tidnings Debutantpris: ”För en längtansfull och otyglad diktsamling om ovisshet och trygghet.”

Lisa har tidigare gjort ett uppskattat framträdande på Söderköpings bokhandel & antikvariat och vi ser fram emot att få se henne på vår festivalscen i höst!

Lyssningstips om att göra poesi av sin mammas trosor: https://sverigesradio.se/avsnitt/trosan-komfortabel-kontroversiell-och-kommersiell-som-aldrig-forr

Här är några bra argument till varför man ska åka på poesifestival i Söderköping i oktober:

* Det är vetenskapligt bevisat att människor mår bra av poesi!
* Festivalen har något för hela familjen- ta med kidsen också!
* Perfekt weekend. Råkar ni boka in ett spabesök också är det ju inte hela världen!
* Söderköping är pittoreskt och trevligt året runt. Vi är mer är glassen vet ni!
* Superkul ställe om man förutom poesi gillar historia!
* Vi har en otrolig lista med medverkande – Vi avslöjar dessa i sommar!!

När jag var 20 och tog körkort sa optikern på den obligatoriska synundersökningen att jag hade syn som en hök. Jag antar att jag tog det som en sanning. Även om jag i tonåren hade en period då jag önskade mig glasögon och bar bågar med fönsterglas (vet inte om det var Jarvis Cocker eller Graham Coxon som kan ha influerat mig eller var kom det ifrån?). Nu har jag väl undrat en tid om hökars syn förändras. Min har gjort det. Jag har tydligen dubbla synfel och ska ha progressiva glasögon. Så nu provar jag glasögon i butik och hos vänner och undrar hur jag ska se ut nu när jag ska få bli den där personen som jag som tonåring drömde om att vara.

I augusti blir jag barnbibliotekarie på halvtid! Ska jobba med läsfrämjande för 4-6-åringar i Sjöbo kommun. Så glad för detta!

skrev jag i mitt anteckningsblock för att testa hur pennan funkade egentligen. Jag skriver alltid på dator men med papper och penna bredvid, för att samla anteckningar, lista olika saker och bena ut tankarna vid behov. Det har varit bra skrivdagar och dåliga skrivdagar, men jag har mutat mig att sitta stilla på min platta rumpa, och romanprojektet som länge var något jag mest antecknade idéer till har öppnat sig och liksom visat sig för mig, börjat leva. Vet knappt hur det gick till men nu är det 72 sidor text, något slags skelett. Och nu blir det sommarlov.

En sak som jag drömde om när jag drömde om hus var att gå ut i trädgården om morgonen och plocka bär till frukosten. Nu gör vi det. Lukten av fuktig sommarmorgon när vi går barfota i pyjamas ut i morgonsolen som får vinbären att lysa.

Jag älskar att I det vilda lever och läses, och att få ta del av läsarnas upplevelser.

Igår fick jag på Instagram se hur det på Umeå stadsbibliotek är skyltat med böcker inslagna i brunt papper, med en kort beskrivning skriven på varje bok. ”Vad händer när det vilda löper fritt i villaområdet?” stod det på en bok. Fick meddelandet: ”Jobbar som bibliotekarie och vår skyltning just nu är ”blind date med en bok”. Tycker alla ska läsa I det vilda!” Vilken rolig idé och så glad jag blir!

Samma bibliotekarie, jennys.bibliotek, recenserar I det vilda på Instagram:

”Denna kortroman utgörs av tre distinkta och mer eller mindre sammanhängande delar.
I den första stiftar vi bekantskap med 10-åriga Ester som provsmakar livet. ”Det smakar jordgubbsyoghurt, blockchoklad, smutsiga bröst.” Ester provar sig fram i gränslandet mellan barn och kvinna, provar hur det kan vara att gränsla sina vänner och deras syskon, hur det känns att stoppa ner döda insekter i trosorna och att smeka den snygga ridläraren på låret. Det är rått och sexuellt och gränslöst. Träffsäkert skildrar Zetterdahl barnets utforskande av den undertryckta sexualiteten som bara vill ut, ut, ut. Kanske är denna första del den mest helgjutna av de tre, även om jag gillar helheten väldigt mycket. Faktum är att det är det bästa jag läst på länge. Det är därtill ett av de intressantare barnporträtt jag läst. Ester är så genommänsklig samtidigt som hon är gränsöverskridande.
De två följande delarna kan jag inte beskriva utan att spoila handlingen, men som en röd tråd genom boken går det vilda och gränslösa. I villaområdet slumrar vildheten och behöver bara en liten knuff för att vakna till liv. Att hela berättelsen täcks av en grumlig hinna av smuts och obehag är som pricken över i för mig. Jag uppskattar dessutom hur språket i den tredje delen får en mer lyrisk form. Det blir som ett snyggt sätt att knyta ihop boken, där utrymme för tolkningar ges fritt spelrum.”

Jag har länge tänkt att jag ska sammanställa recensioner av I det vilda från Instagram, detta får bli starten.

Blev även utskälld av en tant på bibblan häromsistens, hon tyckte att I det vilda var det vidrigaste hon läst.

Jag ska plantera så jävla mycket blommor.

”jag tänker på hur du hade trosorna på huvudet

när du badade

för att hålla håret på plats

nu kastar jag de trosorna

kartonger med brev

mina gamla skolarbeten, som alltid handlade om hästar

så mycket vi bara kastar

skräp

är gjort av någonting”

Jag och barnen tittade i fotoalbum och plötsligt var den där, en bild på mamma med trosorna på huvudet, sittande på huk i ett badkar med ryggen mot kameran, duschande och vattendropparna stänker bakom henne. Jag visste att det fanns på bild någonstans, men har inte hittat den när jag letat. Nu är hon där, och hon är så levande.

(Dikten ur min diktsamling Hästar)