Jag har fått några så så fina läsningar på Instagram av I det vilda och jag måste samla dem här ju! (Lite egoboost en trött dag ok.)
—
@tankaromlitteratur skriver:
Man kan fråga sig om det är i det vilda eller i det tämjda som de värsta brotten sker. Det djuriska anses vara det vilda, det brutalt råa, men ett vilt djur genomför inte överlagda mord eller äter sig ohanterligt feta. Det gör människor. Människor i tämjd fångenskap, sådana som förlorat kontakten med det vilda och sanna inom sig.
Tack @itlit_official för underbar överraskningspost!
Det här är Lisa Zetterdahls romandebut och det må jag säga, vilken genomtänkt och välskriven berättelse det här är! Kusligt, pirrigt, märkligt, men också högst vardagligt, barn som leker, vuxna som jobbar, hundar som skäller och så detta bestialiska som bor i huset intill.
Jag ska vara ärlig och säga att jag faktiskt har läst I DET VILDA två gånger nu. Inte för att den är svår att förstå utan för att den är så in i helsikes tät och oväntad. Jag trodde nog inledningsvis att det skulle vara en annan typ av bok än vad den faktiskt visade sig vara och därför missade jag vart vi var på väg.
Till en början är allt rätt snuskigt och barnsligt smutsigt. Gränser testas så som nyfiket gränslösa barn ibland testar varandra. Det råder en skev sexuell stämning över det mesta som tioåriga Ester tar sig för och just denna skevhet skildras på ett jäkligt intressant sätt. Vid omläsningen upptäckte jag dessutom många väl utplacerade ledtrådar som gick mig förbi första gången. Och jag gillar det, när romaner växer för varje gång man läser dem.
För den här romanen består nämligen av tre delar som till synes kan tyckas separata. Vid omläsningen inser jag hur skickligt sammanvävt allt är av Zetterdahl. Hon uttrycker sig på en tät och intensivt välformulerad psykologisk prosa och lyckas med konststycket att få både innehåll och yta att harmonisera på ett högklassigt sätt. Läs!
—
@bokhusflickan hänvisar till sin blogg där hon skriver:
Ester är 10 år och har precis börjat i en ny skola. Hon försöker bli vän med flera av flickorna i klassen, men det går inte alltid som hon tänkt. Ester vill utforska sin sexualitet och förbereda sig för vuxenlivet. Hon gör saker som de andra tycker är konstiga. Samtidigt sker något fruktansvärt hos en annan familj i staden. Något som är så hemskt att det knappt går att föreställa sig.
Det är svårt att beskriva Lisa Zetterdahls romandebut I det vilda. Den är uppdelad i tre delar, som alla har sina egna berättelser och stilar, men som ändå hör ihop och bildar en större historia. Jag är fast från första sidan. Första delen handlar om Ester och är en uppväxtskildring, och jag älskar uppväxtskildringar om udda flickor. Berättelsen om Ester väcker medlidande och fascinerar mig. Jag älskar även andra delen av romanen som närmar sig skräckgenren och verkligen griper tag i mig. Av boken som helhet skulle jag nog säga att det är sista delen som är svagast, men även den är väldigt välskriven och håller mitt intresse vid liv. I det vilda är en kort roman och jag läste den i en sittning, vilket troligtvis bidrog till att jag tyckte så mycket om den. Jag skulle rekommendera den till alla som tyckte om ”Obehaget om kvällarna” av Marieke Lucas Rijneveld, som gav mig lite samma känsla som delen om Ester. Jag älskade I det vilda och den är absolut en av de bästa böcker som jag läst i år.
Betyg: 5 av 5
—
@feelbadbibliotekarien skriver:
Första delen är en obekväm barndomsskildring där Ester testar både bästisar och gränser. I andra delen passerar en av grannarna alla gränser för mänsklighet och romanen övergår i obeskrivligt vansinne. I tredje delen går Esters kanin slutligen sitt öde till mötes.
Efter flera dagar har jag ännu inte riktigt återhämtat mig. I det vilda är obekväm, obeskrivligt otäck vansinnigt bra. Läs den bara! 🐇
—
@lisa_gidlof skriver:
I det vilda av Lisa Zetterdahl var en omskakande och häftig läsupplevelse.
🐇🌟💜
Första delen där vi får följa Ester som bor med sin frånskilda mamma och lillasyster som slutat prata berörde mig starkt. Skilsmässobarnets undertryckta känslor som på något sätt måste ut, hur alla familjemedlemmar bearbetar vad som skett på olika sätt. Att inte komma in i de vuxnas värld men ändå vara nyfiken och vilja utforska gränser och sexualitet. Zetterdahl skriver med detaljfokus och frammanar fysiskt konkreta bilder som stannar kvar i mig. En del av mig önskade att få stanna hos Ester och följa henne ännu mer. Den första delen påminner till viss del om äcklet/vämjelsen och det psykiska lidandet jag uppfattar då jag läst Mare Kandre, särskilt Aliide, Aliide.
Andra delen är makaber och oerhört sorglig. En mamma grips för ett vedervärdigt brott. Hon har inte kunnat acceptera sin moders död, vilket fått fasansfulla konsekvenser. Här finns ändå en varsamhet om detaljer och kvinnans inre värld, vilket gör denna skildring till något annat än effektsökeri.
I tredje delen möter vi kvinnan som inte lyckas eller vill ha närhet till sina bonusbarn (kanske döttrarna i första delen?) och därmed blir ensam i huset och relationen. Här krackelerar språket och skapar en väldigt klaustrofobisk känsla.
Sammantaget visar de olika delarna på det vilda/otämjda i människan, vårt frihetsbehov och potentiella vansinne. Vad gör moderskapet med människan, frågar jag mig under läsningens gång. Det oerhörda ansvaret och samhällets högt ställda krav på hur mammor ska vara. Vansinnet och skörheten blir därmed något som måste motas bort, men hur ser då konsekvenserna ut?
Sammantaget är detta en väldigt mörk, fascinerande och skickligt skriven roman med ett oerhört skarpt språk.
—
@bokfylla skriver:
I det vilda – Lisa Zetterdahl
(It-lit förlag 2022)
🐇
Det är nu två månader sedan jag läste ”I det vilda” och har inte velat skriva om den förrän jag formulerat något smart och tänkvärt, men vet ni? Det kommer inte hända. Och det är alltså inte romanens fel, för den är underbar, utan bara mitt eget. Jag ska läsa om den! Och då ska jag noga redogöra för exakt varför den är så bra. Tills dess nöjer jag mig med att konstatera att jag älskade den.
🐇
Just det! Jag tänkte på Maria Margareta Österholms avhandling ”Ett flicklaboratorium i valda bitar” om skeva flickor i svensk litteratur. Känns som Zetterdahls 10-åring passar in perfekt där!
🐇
—
@davidarmini skriver:
Rakt på sak så:
1. Rakt in på topp-fem-läsrekommendationer bland årets svenska boknyheter.
2. Måste-läsning för den som gillar det annorlunda. Lina Wolff är det enda i svensk utgivning som jag kan komma på som denna ens påminner lite, lite grand om.
3. Boken är inte för den känslige! Det handlar bland annat om sexintresserade tioåringar och sedan äts det människor.
4. Boken bör läsas två gånger. Det är 130 sidor prosa och kanske prosalyrik i generöst luftig sättning. Den är alls inte svårläst, men två läsningar av denna ger mer och starkare upplevelser än de flesta tre gånger så tjocka böckerna ger vid en genomläsning.
🖌Både språk, karaktärer och handling är omsorgsfullt hanterade och en fröjd att läsa. Redan vid de fem inledande orden ”Katarina Fors bröst smakar smuts.” är jag fast och boken fortsätter att vara lika intressant och obehaglig och märklig och välskriven tvärs igenom.
Nej förresten, den blir MER intressant och obehaglig och märklig.
📖Först följer vi Ester som är 10 och bokstavligt smakar sig fram i ett alldeles vanligt villasamhälle med en allsvensk mix av skaplig yta och dold misär. Ester intresserar sig bland annat för sex, vilket jag inte tror är ovanligt för barn, men något vi ogärna vill tänka på, särskilt i ett samhälle där kommersiell sexualisering är utbredd, inte minst av barn.
Efter halva boken växlar perspektiv men vi är kvar bland villorna: Krypande gränslöshet övergår nu i extrem men realistisk skräck.
Till sist vrider perspektiven än en gång och glider över i en drömskt prosalyrisk skildring med exakta, surrealistiska, konstigt syftande, kommateringslösa och ibland inkompletta meningar.
❤️Allt är ljuvligt (och äckligt och vidrigt och gränslöst och alldeles underbart).
🖌 De där meningarna? Ja vad sägs om:
”Det andra barnet plockade glassplittret från mossan på berghällen glittrade skogen i glassplittret när den kröp närmare ödehuset.”
eller
”Man kunde trilla i ögonen var fuktiga och kletiga under luggarna.”
eller
”Vid matbordet petade de russinen ur limpsmörgåsen sorgkanterna bruna av torkat blod.”