April är den grymmaste av månader. Jag tillbringar dagarna i sängen med datorn och någon slags vårtrötthet. Och det bästa med vår lägenhet är att när jag ligger i sängen ser jag våren trycka sig mot alla fönster. Utanför sovrumsfönstret, mot gården, blommar det stora och för mig namnlösa trädet i rosa, kastanjen håller på att slå ut. Genom vardagsrumsfönstret, som jag också ser från sängen, har träden i parken utanför blivit gröna. På söndag har vi bott fyra år i den här lägenheten. Älskar den här lägenheten och önskar vi hade flyttat hit för tio år sen minst, men då levde ju fortfarande farbrorn som bott här sedan huset byggdes 1937. Nu längtar jag ju efter hus, och det känns orättvist mot lägenheten, mot allt det vackra som växer utanför.