Ibland läser jag lite här, oftast för att jag får statistik på vad besökare klickat på och så får jag lust att kolla vad det är. I kväll tex detta inlägg nedan från 23 dec 2020 och sen så måste jag fortsätta med fler inlägg därefter. Det är nyss och samtidigt så länge sedan. Det är en skör och stark tid och jaa ok, jag skriver på en diktsamling om den, och jaa ok jag är en väldigt nostalgisk person, men nu vill jag dela detta med mitt framtida jag så att chansen att jag någon gång snubblar över detta igen ökar:

23 DECEMBER

Vi har en bebis som fyller en månad idag. Vi har en bebis som har fått sina namn: Svante Truls Zetterdahl. Svante eftersom en lillebror ska vara en Svante. Truls efter min barndoms katt Folke Truls (som även gett Arvid mellannamnet Folke). Och så Zetterdahl för det är coolare än Andersson. Vi har en dålig dag. Dan före julafton är sällan en bra dag har jag en känsla av. Men jag har fått tvätta håret, det har jag, efter att ha haft håret uppsatt i samma knut i en vecka. Det tog en stund att reda ut tovorna. Vi har en bebis som vill amma konstant idag och en tvååring som inte vill äta nåt alls idag tydligen. Vi har en gran som vi köpt på nobeltorget, i ”granaffären”, den första gran jag köpt i livet. Den är klädd med min barndoms kulor i rött och guld. Jag lät Arvid klä den och han tappade en kula i golvet, inte bara en gång utan flera. ”Är det mormors?” ”Ja”. Den gick inte sönder. Vi har tagit fram lådan med tomtarna och placerat ut dem i lägenheten, och jag har sett Agnesborg framför mig, mitt barndomshem, ser hur jag ställer tomtarna på sina platser där. Vi har en överblommad hyacint och några på väg att slå ut. Vi har lussekatter och pepparkakor och brownies och hemgjorda köttbullar okej nötbullar. Vi har ingen knäck. Vi har en morfar som inte frågat vad hans barnbarn ska heta eller hur han mår, så han vet inte att vi varit på akuten två gånger på en vecka. Men det mesta ordnar sig med alvedon och antibiotika va? Vi har ingen snö men förhoppningsvis några timmars sömn. Är det något av en tröst att få människor får fira jul så som de vill, med de de vill, i år? Nej det är en tröst att jag har en man som jag kan himla med ögonen med åt alltihopa.

Lite längre fram detta:

BUBBLAN 20 januari 2021

Jag lyssnar på Adam Torres – Pearls to swine om och om igen hela dagarna. Ibland blir det tyst en stund, om vi ligger i sängen och ammar och jag inte direkt kan gå och slå på vinylspelaren igen. För någon veckor sedan var det L.T. Fisk – Jag är din mamma. Innan det tror jag det var soundtracket till Farväl Falkenberg. Songs:Ohia – The Lioness. Soundtracket till Twin Peaks. Alice Boman – Dream on. Jag lyssnar ofta på samma skiva om och om igen, i dagar och kanske veckor, innan jag byter till en annan. Såklart att Henrik brukar gå emellan med andra skivor. Men sen byter jag tillbaka. Skapar en ljudvärld. Bebisbubbla. Coronabubbla. Jag har inte sminkat mig en enda gång sen början på oktober. Jag har bara ett par byxor jag kan ha. Hemma går jag mest runt i nattlinne och helly hansen med kräkfläckar. När Arvid var bebis satt vi på café och skrev flera gånger i veckan. Svante har knappt sett andra människor. Han växer så fort. Jag plockar undan kläder han vuxit ur. Min knubbsäl. Ska jag aldrig ha en sån liten bebis igen? Orkar man tre barn? Klarar kroppen det? Men då kommer vi ju vilja ha fyra också. Aldrig vilja sluta. Svante ler mot mig. Pratar så fint, med mig och med skunken i hans mobil över sängen. Jag har ett värmeljus som står och brinner hela dagen på matbordet och datorn bredvid, beredd när jag får några minuter. Jag kokar te och tar en bulle ur frysen. Jag har lärt mig att skriva hemma, nu när det inte går att sitta på café. Jag har ett nytt worddokument som växer lite varje dag. Jag kanske går lite för lite promenader och står lite för mycket på en lekplats i regn. Jag kanske saknar mina vänner. Jag kanske sover lite för lite och borde tvätta håret oftare. Men jag skriver igen. Och igår fick jag faktiskt visa leg på systemet, så allt för sliten tvåbarnsmamma kan jag ju inte se ut som. Igår fick jag träffa först Helena och sen Lina, bara en kortis utomhus såklart, jag hade inte träffat nån av dem sen i höstas. Sen kom jag hem och slog på vinylspelaren igen.

Ok slut nu, nu ska jag sova.