Jag undrar hur mamma skulle ha valt, om hon fått möjligheten att välja igen. Skulle hon välja landet en gång till? Med trädgården, promenaderna, sjön, kakelugnen, grönsakslandet och pendlingen och ansvaret när tegelpannor blåser ner och när strömmen går och när det är fukt i grunden? Eller skulle hon välja annorlunda, skulle hon välja stan den här gången? Gå ut och dricka vin med vänner oftare. Gå på kulturevenemang. Vara mer ledig. Inte behöva klippa äppelträd och skotta snö och klippa gräs och hugga ved. Det spelar ju ingen roll. Jag måste inte välja som hon. Men jag känner mig som henne ibland. Jag känner henne i mig. Jag vet ju vad hon valde. Men jag undrar om hon ångrar sig. Precis som mamma alltid sa att Henrik var så fin, en bra kille, och att hon var så glad att jag träffat honom. Jag har nu haft en längre kärleksrelation än vad mamma nån gång hade. Hur hon skriver i ett brev jag hittat, till vad jag tror är hennes psykolog, att hon hatar pappa, att hon lägger igen rabatter, att hon försöker skapa ett nytt liv.