Skrivandet är en kombination av Stephen Kings liknelse med att frilägga ett dinosaurieskelett ur jorden
och
att skapa ett slags Frankensteins monster.
För medan jag skriver så ska jag inte bara hitta texten.
Jag ska få den att komma till liv också.
Allting med det är svårt. Och underbart. Och idag.
40, clumsy and shy
fast nej jag ångrade mig, lite har jag nog vuxit
och jag bläddrar i fotoalbum från när jag föddes och var bebis, mamma som ammar på sjukhuset, en bukett med blommor, mamma har skrivit: ”Mamma tyckte du skulle heta ’Lovisa’ pappa tyckte ’Lisa’ så vi kallade dig Snuttis Rosenknopp”
samt gråter en skvätt över att det kommer blombud men inte något blombud från mamma eller pappa
Jag skrev lite i tidningen om ChatGPT, den svåra första boken, den svåra andra boken, den svåra tredje boken, det svåra i att vara människa.
Går att läsa bakom en betalvägg nära dig: https://corren.se/bli-prenumerant/artikel/r16ggxpj/oc-bd-0kr-dp1
Arvid: ”Jag längtar till att vara vuxen. Då ska jag titta på teve med min fru när barnen sover.”
Svante: Fick ett stort blåmärke på kinden när förskolan låtit honom ta med en sten utifrån, som han sedan sov på under vilan…
Anna Axfors skriver i En dag i öknen: ”Det är så svårt att ta hand om barn och samtidigt vara i sin egen värld. Dimman är en gåva, ett glas med vatten. Mitt problem är egentligen inte tidsbrist, och det är heller inte skrivandet som upptar så mycket tid egentligen, utan dagdrömmandet, som jag antar är en flykt från någonting eller bara ett sätt att leva på, eftersom jag alltid levt så, och jag vet inte vad jag en gång flydde från eller om det ens var något.”
Jag vet inte om jag nånsin tidigare känt igen mig så mycket i något? Jo, så klart jag har, men jag blev lite tagen av det, tycker ingen pratar om hur mkt tid man kan behöva i sitt eget huvud. Jag vet inte hur man lever på annat sätt, och det kan vara svårt att försöka inordna sig i samhällsmaskineriet liksom.
Också ur En dag i öknen: ”Att vänta på sin första förlossning var som att vänta på döden, fast tvärtom. Det är en stor händelse med oöverblickbara konsekvenser och man kan inte veta när den kommer ske. Man vet att ens liv kommer bli förändrat för alltid, men man vet inte vilken dag.” Jag blev lite ställd iom att jag i min diktsamling under arbete skrivit: ”det känns som att man alltid föds och dör / på natten / det slår mig, likheten / att vänta på att föda barn och att vänta vid en dödsbädd / man vet inte när det ska ske, bara att / det ska ske / därefter kommer världen vara ny / förfalltid förändrad / jag målar naglarna när jag väntar / rött, det slår mig / när jag målat klart / att det är blodets färg, livets eller dödens?”
Sedan har jag lyssnat på Rid mig som en dalahäst pga nyfiken på vad det var egentligen, men om man vill sjunga om sex måste jag säga att Tami T – I never loved this hard this fast before är mkt sexigare och mer explicit också? Your words touches deep and so does your cock, your cock and your words fills me with joy everything about you is perfect boy. Folk måste lära sig att skriva bättre text, är lärdomen.
Har för övrigt ändrat i mitt cv igen så nu är jag analytisk, noggrann och ambitiös.
Jag hade glömt hur svårt det är att skriva. Det är nästan omöjligt. Hur kan det ges ut så mycket böcker? Jag vill kolla hemnet istället. Jag vill ha ett annat liv istället. I det livet vore det lätt att skriva. Stillhet, dimma, klara tankar. När jag cyklar med barnen till förskolan låtsas jag att jag cyklar genom ett skogsparti i Höör istället för förbi industri i Malmö. Men nu har jag ångrat mig och tror på Motala eller någon småstad i Bohuslän, en plats där jag inte varit tidigare. Drömmen om livet. Tur att min hopplösa diktsamling handlar om det iaf.
Vi såg Miranda Julys Kajillionaire. Åh vad bra. När dottern går en föräldrakurs (i uppdrag åt en som är gravid, för att dra in några kronor till familjen) och där får lära sig om att vara barn, vilket hon inte fått vara i sin familj, hon har inte fått krypa över mammans mage mot bröstet. Bara namnet Old Dolio och anledningen bakom. Vill skriva något smart om det men ska natta barn.
Det här med att söka jobb. Man blir lite galen? Och undrar vem man egentligen är? Vad man kan och vill?
Idag i mitt CV har jag tex gått från ”envis, ambitiös och noggrann” till ”analytisk, strukturerad och noggrann”.
Just nu har jag ingen aning om vad det betyder. Men obs om du är arbetsgivare och läser detta så har jag självklart stenkoll.
”Gertrud Hellbrand är en i raden av framgångsrika kvinnliga författare, som har sina rötter i den östgötska myllan. Emelie Schepp, Therese Bohman, Erika Rockborn, Jenny Jägerfeld, Lisa Zetterdahl och Sofie Sarenbrant är alla välbekanta namn i landets bokhyllor och på olika topplistor.”
(NT 13/1)
Det tog Henrik och mig fyra kvällar att se Vitt brus.
När jag nattar barnen vill Arvid att vi leker att vi är djur, och vi ska slicka varandras kinder, för så gör djur, vi ligger tätt, tätt i en håla i skogen.