”what would sylvia plath do? frågar jag min poesi. min poesi svarar att jag kan läsa den på engelska. jag försöker läsa den på engelska. jag stryker den. jag räknar ut att sylvia plath blev 30 år och 107 dagar. jag är 30 år och 47 dagar. det tar så lång tid att skriva poesi.”

För 11 år och 3 dagar sedan skrev jag detta.

För en vecka sedan när jag var deppig och skrivandet var svårt galopperade jag några varv runt huset, stannade för att plocka scilla och påskliljor och sedan galopperade jag vidare. Kom in helt lycklig och satte igång och skrev.

Idag behövde jag inte springa, bara skriva. (Tur för jag har skavsår av nya skor.)

Man kan inte vattna föräldrar, sa Svante när jag berättade att vi vattnade på min mammas grav.

När Arvid var liten kallade han sig själv Addi.

Vi kallade honom många gånger Kladdi Addi.

När Svante var liten kallade han Arvid Aya. Nu när han är större säger han Aya eller Avid.

Svante kallar sig själv Fante. Vi berättade för honom om Kladdi Addi så när han är kladdig säger han att han är en Kladdi Addi.

När Arvid var två-tre år var en av hans favoritböcker Morfar är sjörövare av Jan Lööf. Nu när Svante är tre är en av hans favoritböcker Farfar pirat, som han säger. Hur många gånger vi andra än kallar boken Morfar är sjörövare så hänvisar han till den som Farfar pirat. Imorse storgrät han när jag inte tyckte att vi hann läsa den. Så ja, vi fick till slut läsa den vid frukostbordet.

Min läsning det första kvartalet i år. Länge sedan jag läste så mycket?! Beror delvis på att jag läser endel som skolbibliotekarie, beror även på att när man jobbar på bibbla är det så lätt att hela tiden plocka med sig böcker hem som får gå före i kön, jag säger till mig själv att den här läser jag lite snabbt, samt även endel poesi som jag slukat. Har givetvis även läst bortåt ett ton bilderböcker med barnen, men det redovisar jag inte här, känns orättvist på ett sätt, jag älskar bilderböcker, men det blir för mkt att redovisa helt enkelt plus att jag mer ser det som barnens läsning än min läsning? Även om jag helt klart är med och styr och väljer efter min smak och min nyfikenhet också. Har tänkt på att jag läser av så många anledningar. Det jag läser för mig själv. Det jag läser för mitt skrivande, för att jag tänker att det finns något i texten som rör mitt skrivande på något sätt. Det jag läser till bokklubben. Det jag läser som skolbibliotekarie. Det jag läser för barnen. Sen kan man kanske lägga till kategorin det jag läser för att jag tänker att jag borde tex något som man borde ha koll på. Sen kan det ju finnas flera anledningar i varje läsning.. Iaf, det första kvartalet:

Christina Hesselholdt – Sällskapet (Mycket imponerad! Den här har legat i högen bredvid sängen bra länge, men plötsligt var det dags, och det är jag glad över! ”’Varför har du dörrarna öppna?’
’När jag blir instängd med mig själv, blir det för mycket av mig.’
’Så du vädrar ut dig.’
’Sista gången min mamma var här, såg hon sig omkring i trädgården innan vi skulle åka, och sa: ’Jag tror inte jag kommer tillbaka hit.’’
’Du får aldrig veta om hon själv stängde dörren hårt bakom sig (hennes eget uttryck) – eller om den stängdes åt henne.’
’Vilken underbar torsk.’
’Det är svårt att vara människa, Camilla, det är det för mig också’, sa Kristian.”)

Johan Rundberg – Tjuvdrottningen, Dödsängeln, Blodspakten, Ormsaltaren (I somras läste jag Nattkorpen (bland annat) för att förbereda mig inför mitt nya jobb som skolbibliotekarie på mellanstadiet. Sen hade jag mkt annat att läsa, men nu i vinter har jag glupskt läst de resterande fyra delarna i serien om Månvind och Hoff. Johan Rundberg skriver fantastiskt! Jag älskar miljön och tiden (barnhus, 1800-tal) och karaktärerna. Dödsängeln är nog min favorit.)

Doireann ní Ghríofa – Ett spöke i strupen (”När en kvinna väljer att fullborda en graviditet ger hon bort sin kropp med en osjälviskhet som är så vanlig att ingen märker något, inte ens hon själv. Hennes kropp är lika instinktivt förenad med altruism som med hunger. Om hon till exempel inte får i sig tillräckligt mycket kalcium så kommer den mineralen att hämtas djupt inne i hennes ben och donera sig till barnet å hennes vägnar, vilket skapar en brist i hennes eget system. Ibland tjänar kvinnokroppen någon annan genom att bestjäla sig själv.” Känns som en bok man kommer minnas och tänka tillbaka på? För mig handlar den främst om passion/åtrå/längtan. Efter barn och text. Och att det ju är därför hon minns det gamla eposet, för att hon skildrar passionen, dricker mannens blod.)

Asta Olivia Nordenhof – Det enkla och det ensamma (Omläsning.)

Andrev Walden – Jävla karlar (”Den kvällen ligger jag vaken och fantiserar om ett parti mellan Indianen och Växtmagikern. Indianen flyttar sina pjäser utan betänketid. Växtmagikern sliter sitt hår och fäller sin egen kung med handens baksida, så där som han brukade tjata om att jag måste göra för att bespara mig själv de sista dragens förödmjukelse.
Kanske kan detta parti spelas när Indianen kommer för att hämta mig?
När kommer han förresten?
Den frågan har hon aldrig svarat på. Det är som att hon tror att hon inte behöver svara på frågan bara för att jag aldrig har ställt den.”
Jävla njutläsning det här. Givetvis extra kul med Norrköping och att jag, som är några år yngre än Andrev, minns honom från mitt stammiscafé där jag jämt hängde som tonåring och att han gjorde musik och jag någon gång såg honom spela. Men det har inget med boken att göra, förutom att den har en sån perfekt tonträff.)

Emily Berry – Picknick, blixt (”Mina önskningar har samma färg som de många döda”)

Johanna Frid och Gordana Spasic – Familieepos (Omläsning.)

Sylvia Plath – Ariel (Omläsning, men inte riktigt hela.)

Zadie Smith – Bedragaren (Läste inte klart, var till bokklubben. Den var rätt långsam, jag blandade ihop karaktärer och tid, kändes som att den behövde mer fokus och tid än vad jag kunde ge.)

Helena Österlund – Om det fanns en plats som var min (”kom och skaka mig i grunden, kom, kom och ge mig vad jag tål, inte för att jag är beredd på det, men det kommer jag aldrig någonsin att bli, så kom, kom natten och gör mig till natt, kom gryning och gör mig till morgon” och ”Allt kommer vi att känna. Allt kommer vi att förlora.”)

Fredrik Nyberg – Ruiner, andra häftet (”Så länge sedan blommans skede rådde // Så länge jag det allra minsta hänger kvar i livet / förblir barnen såsom bundna invid leran / Om en växt är oavhängigt ljus / vad är då mörker” Jag visste inte heller att Fredrik Nyberg kunde skriva prosa, men dikterna varvas med prosastycken som var svindlande även de.)

Kristina Ohlsson – Glasbarnen (Sådant man kan tänkas läsa som skolbibliotekarie, hyllan rysare och spöken är välbesökt ja.)

Elin Ruuth och Johanna Magoria – Familjen Amarant flyttar in (Min kompis Elin har skrivit! Från hyllan Hcf (har jag sagt att jag är bibliotekarie nu?) dvs 6-9 år. Ljuvligt om vänskap och familjer. Det är familjen Addams möter Downton Abbey. Barnen gillade den men Svante tyckte familjens krokodil var läskig och oroade sig över att någon skulle bli biten. Ljuvliga illustrationer av Johanna Magoria.)

Andreas Lundberg – Kort världshistoria med figurer (Mytologi, en slags skapelseberättelse samtidigt, om en dotter som blir en sten i moderlivet, så underbar läsning, mörk och grotesk och samtidigt så livskraftig pga språket, mitt i döden. Imponerande och inspirerande. ”Å min dotter, det är ingenting / Tänk ett regn om natten. Låt det ösa ner”)

Elin Lindell – Världens sämsta syster (Serieroman för 9-12, med både humor och allvar, och dessutom har jag högläst ca halva boken fyra gånger dvs för fyra klasser åk 5 med hjälp av dokumentkamera och projektor, och jag är inte bra på danska just sayin’.)

Alice Oseman – Heartstopper bok 5 (Var tvungen.)

Sanna Samuelsson – Mjölkat (”En kille i klassen drog ett skämt om att vi drack mjölken direkt från spenen. Att vi levde på det viset. Som kalvar. Så såg jag mig själv sen. Mjölkstinn raglade jag in på bussen. Munnen fortfarande varm från spenen.” Den har legat i högen bredvid sängen en stund, så fick den Borås Tidnings Debutantpris och jag började läsa.)

Lena Ollmark – Inmurade, Firnbarnen 1 (Spännande och läskig på Hcg-hyllan! Dvs 9-12 år. Jag blev sugen när en annan bibliotekarie tipsade om den och sa att det var lite true detective-vibes över den.)

Sofia Stenström – Tomt bo (”Det var första gången jag tillbringade natten hemifrån. Jag var tre och mamma ammade mig fortfarande ibland om jag var ledsen. […] Till slut fick jag komma ut i vardagsrummet. Mammas kompis knäppte upp blusen och tog fram sitt bröst. Jag låg i hennes famn och sög på hennes främmande, bleka tutte utan att det kom någon mjölk, samtidigt som jag sneglade på teven. Där sändes ett reportage om svälten. Flugor kröp i ögonen på ett barn i min egen ålder som sög på sin mammas bröst samtidigt som hon blev intervjuad. Jag glodde på barnet medan jag sög och sög, pressade upp den främmande bröstvårtan mot gommen. Det kändes som om jag förrådde min mamma, men jag kunde inte förmå mig själv att spotta ut den. […] Jacek skrattade åt min berättelse och sade att det inte var så konstigt att jag var något av en hönsmamma när jag själv ammats upp i treårsåldern. Jag avskydde ordet hönsmamma. Det lät virrigt och irrationellt.” Aaah det här var både njutningsfull och plågsam läsning, om en mamma som inte vill släppa taget om sin tonårsdotter som flyttar ihop med sin pojkvän, vilket mamman hanterar allt annat än bra, och jag både förstår henne och blir galen på henne, och det är så snyggt när hon mer och mer tappar greppet om verkligheten utan att jag som läsare kan säga exakt när det sker, för jag upplever det ju genom henne.)

Tua Forsström – Anteckningar (Skulle vilja citera men orkar inte skriva av, det är den egentligen helt klart värd.)

Tua Forsström – En kväll i oktober rodde jag ut på sjön

Marie Lundquist – Gå i svaromål med havet

Agnes Gerner – Tulpaner (Jag läste några av dikterna med gråten i halsen, och igenkänningen i vad jag själv skriver på.)

Jag tror jag är rädd att inte hinna skriva tillräckligt

(vad betyder det? hinna fästa tillräckligt mkt av själen eller?)

En bilderbok jag skulle skriva om jag hade tid:

”Det verkar farligt, gamle gosse”

Givetvis är det Svantes ord, den ungen är fenomenal.

Jag har en mapp med inspo till bilderböcker, 100% tack vare mina muser Svante och Arvid. Antingen sådant de sagt, eller sådant jag sagt när de bett mig berätta.

Jag skulle komma med en bilderbok i år, men den har blivit försenad. Om ungefär ett år exakt, då ska den förhoppningsvis FINNAS!

”Inte plats för mamma” heter den. Förlag Natur och kultur. Illustratör Frida Hammar.

Jag längtar så efter att mina barn ska få läsa.

Det stressar mig att Arvid ska hinna bli för stor. Häromdagen frågade han mig när boken om häxan skulle bli klar. Det är ett manus jag har, som började som godnattsaga. På halloween frågade Arvid mig om jag hade svart läppstift som han kunde få låna. Han kommer hinna bli så stor innan den blir bok, om den nånsin blir bok.

Jag tänker på det Ingela Strandberg säger i Lundströms bokradio, att hennes man tyckte att hon skulle sluta jobba för att bli författare, för om hon inte gjorde det nu skulle det inte bli nåt. Jag tänker på tiden det tar att skriva. Det måste inte vara själva skrivakten, men att ha tid att tänka på det man skriver, det man ska skriva. Den här vårvintern har jag haft endel ont i huvudet, jag som aldrig annars har ont i huvudet. Jag har tagit skrivdagar till att vila, läsa bara. För hur glad jag än är över att ha ett jobb på bara 50% så går jag ju och tänker minst lika mycket på saker jag ska göra på jobbet som jag tänker på det jag ska skriva. Och nu är det bara två månader kvar av mitt vikariat så jag måste även gå runt och tänka på vad som ska komma sen, hur man får ihop ekonomi och skrivtid och jobbtid. Vi har ju valt att bo där det är billigare att bo, men man ska betala el och mat och räntan är inte gratis. Jag tänker på om skrivandet kunde ge en vettig inkomst. Jag tänker på allt jag aldrig kommer att skriva för att åren går.

April är den grymmaste av månader

ska det aldrig bli april

Vi dansar allt vad vi kan till Zombie och Night of the vampire. Vi pratar om intressen, jag säger att tex är nog dina intressen Arvid att bygga med lego, att rita och pyssla. Vad tror du att mina intressen är? Han säger direkt: läsa böcker och hästar. Några dagar innan hade han kommit hem från föris med teckningar där jag red på en vanlig häst och när jag red på en enhörning. 

Ibland läser jag lite här, oftast för att jag får statistik på vad besökare klickat på och så får jag lust att kolla vad det är. I kväll tex detta inlägg nedan från 23 dec 2020 och sen så måste jag fortsätta med fler inlägg därefter. Det är nyss och samtidigt så länge sedan. Det är en skör och stark tid och jaa ok, jag skriver på en diktsamling om den, och jaa ok jag är en väldigt nostalgisk person, men nu vill jag dela detta med mitt framtida jag så att chansen att jag någon gång snubblar över detta igen ökar:

23 DECEMBER

Vi har en bebis som fyller en månad idag. Vi har en bebis som har fått sina namn: Svante Truls Zetterdahl. Svante eftersom en lillebror ska vara en Svante. Truls efter min barndoms katt Folke Truls (som även gett Arvid mellannamnet Folke). Och så Zetterdahl för det är coolare än Andersson. Vi har en dålig dag. Dan före julafton är sällan en bra dag har jag en känsla av. Men jag har fått tvätta håret, det har jag, efter att ha haft håret uppsatt i samma knut i en vecka. Det tog en stund att reda ut tovorna. Vi har en bebis som vill amma konstant idag och en tvååring som inte vill äta nåt alls idag tydligen. Vi har en gran som vi köpt på nobeltorget, i ”granaffären”, den första gran jag köpt i livet. Den är klädd med min barndoms kulor i rött och guld. Jag lät Arvid klä den och han tappade en kula i golvet, inte bara en gång utan flera. ”Är det mormors?” ”Ja”. Den gick inte sönder. Vi har tagit fram lådan med tomtarna och placerat ut dem i lägenheten, och jag har sett Agnesborg framför mig, mitt barndomshem, ser hur jag ställer tomtarna på sina platser där. Vi har en överblommad hyacint och några på väg att slå ut. Vi har lussekatter och pepparkakor och brownies och hemgjorda köttbullar okej nötbullar. Vi har ingen knäck. Vi har en morfar som inte frågat vad hans barnbarn ska heta eller hur han mår, så han vet inte att vi varit på akuten två gånger på en vecka. Men det mesta ordnar sig med alvedon och antibiotika va? Vi har ingen snö men förhoppningsvis några timmars sömn. Är det något av en tröst att få människor får fira jul så som de vill, med de de vill, i år? Nej det är en tröst att jag har en man som jag kan himla med ögonen med åt alltihopa.

Lite längre fram detta:

BUBBLAN 20 januari 2021

Jag lyssnar på Adam Torres – Pearls to swine om och om igen hela dagarna. Ibland blir det tyst en stund, om vi ligger i sängen och ammar och jag inte direkt kan gå och slå på vinylspelaren igen. För någon veckor sedan var det L.T. Fisk – Jag är din mamma. Innan det tror jag det var soundtracket till Farväl Falkenberg. Songs:Ohia – The Lioness. Soundtracket till Twin Peaks. Alice Boman – Dream on. Jag lyssnar ofta på samma skiva om och om igen, i dagar och kanske veckor, innan jag byter till en annan. Såklart att Henrik brukar gå emellan med andra skivor. Men sen byter jag tillbaka. Skapar en ljudvärld. Bebisbubbla. Coronabubbla. Jag har inte sminkat mig en enda gång sen början på oktober. Jag har bara ett par byxor jag kan ha. Hemma går jag mest runt i nattlinne och helly hansen med kräkfläckar. När Arvid var bebis satt vi på café och skrev flera gånger i veckan. Svante har knappt sett andra människor. Han växer så fort. Jag plockar undan kläder han vuxit ur. Min knubbsäl. Ska jag aldrig ha en sån liten bebis igen? Orkar man tre barn? Klarar kroppen det? Men då kommer vi ju vilja ha fyra också. Aldrig vilja sluta. Svante ler mot mig. Pratar så fint, med mig och med skunken i hans mobil över sängen. Jag har ett värmeljus som står och brinner hela dagen på matbordet och datorn bredvid, beredd när jag får några minuter. Jag kokar te och tar en bulle ur frysen. Jag har lärt mig att skriva hemma, nu när det inte går att sitta på café. Jag har ett nytt worddokument som växer lite varje dag. Jag kanske går lite för lite promenader och står lite för mycket på en lekplats i regn. Jag kanske saknar mina vänner. Jag kanske sover lite för lite och borde tvätta håret oftare. Men jag skriver igen. Och igår fick jag faktiskt visa leg på systemet, så allt för sliten tvåbarnsmamma kan jag ju inte se ut som. Igår fick jag träffa först Helena och sen Lina, bara en kortis utomhus såklart, jag hade inte träffat nån av dem sen i höstas. Sen kom jag hem och slog på vinylspelaren igen.

Ok slut nu, nu ska jag sova.