Jag ska plantera så jävla mycket blommor.

”jag tänker på hur du hade trosorna på huvudet

när du badade

för att hålla håret på plats

nu kastar jag de trosorna

kartonger med brev

mina gamla skolarbeten, som alltid handlade om hästar

så mycket vi bara kastar

skräp

är gjort av någonting”

Jag och barnen tittade i fotoalbum och plötsligt var den där, en bild på mamma med trosorna på huvudet, sittande på huk i ett badkar med ryggen mot kameran, duschande och vattendropparna stänker bakom henne. Jag visste att det fanns på bild någonstans, men har inte hittat den när jag letat. Nu är hon där, och hon är så levande.

(Dikten ur min diktsamling Hästar)

En gång var du ung. Jag bläddrar i dina fotoalbum, möter din blick. Du visste inte ens att jag skulle finnas sen. Nu är det du som inte finns. Jag har levt 13 år utan dig nu, jag kommer aldrig sluta räkna

Bästa dagarna på jobbet som skolbibliotekarie? När jag får läsa, prata och skriva poesi med åk 5! Tur att det är en fyrparallellig skola så jag får göra det många gånger. Elevernas dikter ska ställas ut i bibblan sen!

Bästa dagarna på jobbet som folkbibliotekarie? (För jo, jag är det också, det är ett integrerat folk- och skolbibliotek och några timmar i veckan räknas jag till folkbiblioteket.) När jag får hålla skrivworkshop med några skrivsugna damer!

Och ärligt talat finns det en till sak: att städa i hyllorna (moahaha sån är jag!) och skylta med böcker och tassa runt helst i ett tyst bibliotek strax innan stängning på torsdag kväll, småprata med någon besökare, gärna de gånger man får vara detektiv och leta upp någon bok till dem, men annars bara umgås lite med alla böckerna som står där och väntar.

Svante och jag var ensamma hemma. Jag föreslog pannkaka till middag. Svante sa pasta. Jag föreslog tortellini. Svante sa okej, tortellini med pasta. Jag kokade tortellini. När vi åt sa Svante: Det här är gnocchi. Han ville ha kepsupp till. Till efterrätt slickade han strössel ur en skål. Han kallade mig sin kattkatt, när jag kallade honom min skattkatt.

Jag har köpt nya doc martens. Hade egentligen inte råd men kände att jag måste, mina gamla faller i bitar. Köpte min förra, mina första, när jag var i Stockhom på väg från radiohuset hem till Erik efter att ha spelat in Lundströms bokradio. Det kändes som starten på min författarkarriär eller vad vi ska kalla det, det var 2017 och Brombergs Blå blixt-antologi hade nyligen kommit ut, och att bli inbjuden till Lundströms bokradio var stort, overkligt. Jag åkte hem från Stockholm med nya skor, det var det konkreta som syntes men det andra som hänt var större. Nu har jag som sagt köpt nya, dessa beställda på nätet för så ser livet ut nu. Kan inte låta bli att undra vad dessa nya skor ska innebära för ny epok. Jag är hopplös som alltid tänker såhär. Än så länge: skavsår.

Den 25 maj medverkar jag vid Blekinge litteraturdag!

”Julia Svanberg och Lisa Zetterdahl möts i ett samtal om uppväxt, om att resa bort och att komma hem.”

Även: Tomas Bannerhed, Anna Maris, Linus de Faire, Linda Jones, Nora Khalil, Per Nilsson, Susanna Alakoski, Ingemar Lönnbom medverkar.

Mer info:

https://forfattarcentrum.se/blekinge-litteraturdag-2024/

”what would sylvia plath do? frågar jag min poesi. min poesi svarar att jag kan läsa den på engelska. jag försöker läsa den på engelska. jag stryker den. jag räknar ut att sylvia plath blev 30 år och 107 dagar. jag är 30 år och 47 dagar. det tar så lång tid att skriva poesi.”

För 11 år och 3 dagar sedan skrev jag detta.

För en vecka sedan när jag var deppig och skrivandet var svårt galopperade jag några varv runt huset, stannade för att plocka scilla och påskliljor och sedan galopperade jag vidare. Kom in helt lycklig och satte igång och skrev.

Idag behövde jag inte springa, bara skriva. (Tur för jag har skavsår av nya skor.)

Man kan inte vattna föräldrar, sa Svante när jag berättade att vi vattnade på min mammas grav.

När Arvid var liten kallade han sig själv Addi.

Vi kallade honom många gånger Kladdi Addi.

När Svante var liten kallade han Arvid Aya. Nu när han är större säger han Aya eller Avid.

Svante kallar sig själv Fante. Vi berättade för honom om Kladdi Addi så när han är kladdig säger han att han är en Kladdi Addi.

När Arvid var två-tre år var en av hans favoritböcker Morfar är sjörövare av Jan Lööf. Nu när Svante är tre är en av hans favoritböcker Farfar pirat, som han säger. Hur många gånger vi andra än kallar boken Morfar är sjörövare så hänvisar han till den som Farfar pirat. Imorse storgrät han när jag inte tyckte att vi hann läsa den. Så ja, vi fick till slut läsa den vid frukostbordet.