Jag hittade en fantastisk dikt i telefonen som jag skrivit, mer än tre veckor av sjukdom nu, som blev sämre, bättre, sämre, bättre, sämre och jag ligger i sängen. Saker jag gillar med vårt hus: det har många fina gamla detaljer, det har skavda slitna sidor som gör det till ett hem man inte är rädd att röra sig i. Badkaret, framförallt nu när jag är sjuk, träden i trädgården, att barnen begraver humlor, getingar, flugor och myggor i trädgården. Stjärnhimlen när man kliver ut i trädgården om natten. Dahliorna och de andra blommorna, äpplena, päronen, biggaråerna nästa sommar. Arvid som klättrar i träden. Men jag misströstar över att jag inte fått en enda kvällspromenad än, utan ska tydligen hosta istället, ligga i sängen, den är iaf ny och så mkt bättre än den gamla.