”Och utför Annelis ben, det dåliga som är magert och vridet så att hälen måste peka ut och tårna in, rinner lite mens. En röd rand bara. Lite. Bara lite mens. Men Sandra blir tjock i halsen och måste vända sig bort och peta med en nagel i tapetskarven. Tapeten är mjuk och bullig och i skarvarna mörkbrun som av rost. Och skarven är ett bra ställe att peta in snorkråkor. Mönstret är blå fyrklöver. Blå som var mammas favoritfärg. Klövrarna är jämnt utspridda över hela det lilla rummet. Mellan ligger vitytorna, de är det mesta. Noga uppmätt avståndsvitt.”

Bli som folk – Stina Stoor