Boo Radley sov en natt hos oss. Jag minns natten som ett virrvarr av sömn, tassar, katthår, spinnande och vaka. En gång vaknade jag och fick se att hon satt på golvet och tittade på mig. Hon verkade inte tro på att vår breda säng skulle kunna rymma henne också. Då lyfte jag upp henne. En gång när jag vaknade låg vi tre på rad: Henrik, jag och Boo. En gång vaknade jag av att hon gick över mina fötter. En gång vaknade jag av att hon gick i mitt hår, på väg över till Henriks sida. En gång vaknade jag och hon var försvunnen. En gång vaknade jag, liggande på mage med ena benet uppdraget, och med Boo Radley prydligt placerad på min stjärt, på den skinkan som var stjärtens högsta punkt i och med det uppdragna benet. Jag somnade om.