”Dina föräldrar kan inte uttala wifi. Det tycker jag är kul. Det ska ju uttalas som om det rimmar. Men de säger why-fi. Inte why-fhy. Eller vi-fi. Jag har börjat säga wiffy. Det låter som en hundras. Som typ… snapchat. Det är en hundras va? Hahaha. Whippet, wiffy och snapchat.” Jag och Henrik är på stranden. Vi ligger och solar fullt påklädda. En bit bort pensionärer som steker sig. Vi pratar och gosar och lyssnar på pod och resonerar och lyssnar på folk som promenerar förbi med katt i koppel och sen somnar vi nästan en stund. Sen spelar vi minigolf och på vissa banor är jag grym och på andra banor är Henrik grym. Sen äter vi glass och jag får saltlakritsflakes på min. Sen klättrar Henrik i stapeln medan jag läser poesi och ibland tar vi paus för en puss. Sen badar Henrik i havet men jag tycker att det är för kallt. Jag har Henriks tröja för den är varmast så han får ha min och den är i alla fall snyggast. Sen cyklar vi in till stan och köper en pizza att dela på. Vi får en glass på köpet. Vi äter pizzan vid kanalen. Jag säger: ”Det här är bättre än att gifta sig.” Sen skyndar vi oss till bion och köper popcorn och läsk. I salongen säger Henrik: ”Jag har bestämt mig för att jag ska skratta mycket till den här filmen.” När intromusiken börjar diggar han med. Efteråt stannar vi kvar i salongen och dansar till eftertextsmusiken när alla andra har gått. På väg ut hånglar jag upp Henrik mot väggen. Vi cyklar hem i sommarnatten och flamsar och försöker sjunga kanon.