Fredag till lördag: 5 timmar. Vi var på Friendsgivingfest och även fast vi gick därifrån i hyfsad tid kom vi hem sent då vi fick promenera långt både till och från tunnelbanan genom krispig kall Brooklynluft. Jag somnade sisådär halv fyra. Vaknade halv nio och kunde omöjligen somna om. Bakfull, flygnervös, separationsångestig.

Lördag till söndag: 3 timmar, kanske mindre. Först såg jag en isländsk film. Sedan tänkte jag sova. Men jag kunde inte sova. Restless legs, trångt och obekvämt hur jag än vände mig. När jag precis började slumra kom vi in i turbulens och jag vaknade i skräck och trodde vi störtade. Sedan kunde jag omöjligen somna om. Byte av plan på Island när min inre klocka pekade på halv två fram tills min inre klocka pekade på tre. Jag höll mig i ständig rörelse för att inte somna och inte lyckas vakna, plus att mina ben mådde skit. På nästa plan sov jag mig igenom dryckutdelningen och när jag vaknade kändes min kropp som om den inte druckit på år.

Söndag till måndag: 12 timmar. Jag lade huvudet på kudden och försvann omedelbart. Vaknade av väckarklockan, hade gärna varit försvunnen ett tag till.

Måndag till tisdag: 8 timmar. Kunde omöjligen somna. Gick upp och packade upp mina böcker och gjorde plats för dem i bokhyllan. Ides inte klä på mig, så om någon granne såg mig måste det sett rätt komiskt ut, med en naken kvinna som flyttar omkring böcker i bokhyllan. Smsade Henrik: ”Okej, nu har jag fixat i bokhyllan. Mvh jetlaggen förstör mitt liv aka Sooooov för tusan nu då! PS Klockan är strax ett.”

Tisdag till onsdag: Vi får se. Klockan är nu efter tolv. Jag ska lägga mig nu. Jag ska. Ska bara läsa lite innan jag släcker.