Det slår mig, likheten i att vänta på att föda barn och att vänta vid en dödsbädd. Man vet inte när det ska ske. Bara att det ska ske. Därefter kommer världen att vara en ny. För alltid förändrad. Jag målar naglarna när jag väntar. Rött. Det slår mig när jag målat klart att det är blodets färg. Livets eller dödens? Jag försöker läsa en bok. Jag försöker komma ut lite. Jag försöker sova. Jag väntar. Den här tiden är bara just precis nu. Den kommer aldrig igen.