Ni läser väl Elin Ruuths litteraturkrönikor? Häromsistens skrev hon tex:
”Man behöver inte bemöta varje drastisk utsaga som yttras av Kristofer Andersson i P3, men jag är så utsvulten på diskussioner om barnperspektiv och -kultur att jag hugger på varje blodlöst bete som dinglar framför mitt perverterade kritikerväsen. Jag tänker på DN:s Greta Schüldt som recenserade Andrea Abreus roman Åsnesommar (om två tioåriga flickor på Teneriffa) med ord som ”frånstötande” och ”överväldigande äcklig”. Jag tänker på Jonas Thente som i samma tidning definierade Lisa Zetterdahls tioåriga Ester från I det vilda som närapå ”sociopatisk”. Och John Landquist – Elin Wägners exmake! – i en insändare till Aftonbladet 1946:
”Inget normalt barn äter upp en hel tårta på ett kafferep, det påminner om en sinnessjuk fantasi eller om sjukliga tvångsföreställningar”.
Psykologiprofessorn och litteraturforskaren Landquists sågning av Pippi Långstrump har blivit legendarisk, inte minst för de avslutande raderna: ”Minnet av den onaturliga flickan och hennes osmakliga äventyr i Lindgrens bok, kan, om hon eljes ihågkommes, inte bli annat än förnimmelsen av något obehagligt, som krafsar på själen”.
Jag är glad att hon tar upp Thentes rec av I det vilda. Läs hela krönikan här: