”Jag behöver kanske slå ut dina tänder, sa mamma. När jag blev äldre gnuggade jag gul och svart tusch på den vita emaljen så att tänderna såg ruttna ut. Det finns inget som är mer motbjudande än en snuskig mun, sa mamma. Det var Paulas mamma som kom på idén att gräva groparna. Hon bodde mitt emot oss i ett eget litet hus och hade en bit mark med papayaträd. Min mamma sa att delstaten Guerrero höll på att bli som ett kaninbo fullt av hålor där små flickor låg och tryckte överallt. När någon hörde en stadsjeep närma sig, eller såg en svart prick i fjärran, eller två eller tre svarta prickar, sprang alla flickor till sina hålor.”

En bön för de stulna – Jennifer Clement