igår i skolbänken fick jag lära mig av min lärare att alla ungdomar inte läser ungdomslitteratur. (det är skillnad på ungdomsläsning och ungdomslitteratur.) att t.ex. jag läste alla hästböcker jag kunde komma över, för att sedan byta till tolkien, är helt normalt. min lärare sa att hon själv heller aldrig läste ungdomslitteratur som ungdom. hon berördes inte var ungdomslitteraturens tilltal. hon förstod det inte. hon var barnslig länge, för att sedan gå direkt till vuxenlitteraturen. jag satt i skolbänken och tänkte på hästböckerna. vad var det med deras tilltal som fångade mig? som fick mig att fortsätta läsa dem upp i högstadiet trots att det inte fanns hästböcker på skolbiblioteket, och jag till slut fick välja en annan hylla att specialisera mig på och valde fantasy. kampen, tänker jag, kampen. flickorna som så gärna ville få en häst, flickorna som så gärna ville bli duktiga ryttare, flickorna som så gärna ville vinna tävlingar. jag tänker att jag redan då kämpade. jag tänker att jag redan då förberedde mig på att kämpa nu.