GILMORE GIRLS HELT ENKELT

Sedan slutet på januari har jag inte läst nåt. Hela februari utan en bok. Förutom bilderböcker för barnen och på jobbet. Jag vet inte om det nånsin hänt förut? Jag har bara kollat på Gilmore girls. Jag har varit fast, besatt. Jag ser nästan aldrig på serier annars, jag läser istället. Men jag kände att det var dags att se om Gilmore girls, tio år lite drygt sedan jag såg serien första gången. Då var jag yngre än vad Lorelai är när serien börjar. Nu var jag plötsligt tio år äldre än henne. Och igår kväll såg jag sista avsnittet. Det är svårt att sammanfatta en serie på åtta säsonger, jag borde skriva på min roman istället för att försöka göra det. Men jag tänker på när folk hade t-shirtar som det stod ross + rachel på och jag kunde aldrig fatta att de brydde sig om den relationen? Om jag skulle ha en t-shirt skulle det vara lorelai + luke alla gånger. Henrik och jag kom fram till att jag är hans Jess, bara att han lyckades ”tämja” mig <3 (Vi är båda team Jess.) Men det är såklart inte bara kärleken det handlar om, det är familjerelationerna, uppväxten, klassfrågan som finns där i bakgrunden och som jag tänker är anledningen att det tar så lång tid för lorelai och luke att få varandra, skulle kunna skriva långt om det. Allting runt en mor- och dotterrelation som jag som är uppvuxen med en ensamstående mamma känner så starkt inför. Alla litteratur- och kulturreferenser och blinkningar hit och dit (alla twin peaks-referenser), hur bra castad serien är, musikvalen, alla fantastiska karaktärer. När vår värld är en galen och hemsk plats är det väl också extra fint att vara i stars hollow istället.