”Archies tyska var den sorten som talades av män som hade kärleksaffärer med sorgsna kvinnor. Han var usel på possessiva pronomen. Vad som tillhörde vem spelade ingen roll. Det stod till allas förfogande. Och Anna. Vad fanns det för språkliga tendenser hos henne? Det var inget mysterium. Hon var idel verb. Hon böjde dem slappt och placerade dem hipp som happ. Hon blandade ihop tempus och modus, och tog till passiva former för ofta. Hon skrattade vid tanken. Så lättläst jag är! Och det var hon. Verkligen. Lättläst, förutsägbar, slapp och sorgsen.”

Hausfrau – Jill Alexander Essbaum