Jag vet inte hur många skolböcker jag skrivit ”Henrik” i. Jag tyckte nog att det stod skrivet tvärs över mitt hjärta. Och jag bar stjärnor under ögonen. Jag sjöng hans texter som om de var bibelord. Det var bara några år i tonåren och sedan växte jag ifrån det. Men det känns fint att jag sedan blev ihop med en Henrik. Vi har varit ihop i 13 år nu. På något vis känns det som att Henrik Berggren förberedde mig för det. Och nu är min Henrik noga med att jag ska lyssna på Henrik Berggrens nya musik.