När jag plötsligt hör mamma. Hur glad hon är. Hur stolt hon skulle vara. Hon skulle lysa. Hon skulle dansa och småsjunga på ett sätt jag tyckte var så töntigt en gång i tiden. Hon skulle vilja prata om passager i texten som jag förr hade varit obekväm med att prata med henne om, men nu vet jag inte längre hur jag hade känt. Hon skulle köpa min bok till alla sina tjejkompisar. Och jag är på väg att börja gråta på caféet där jag sitter nära jag tänker på det.