I det vilda, roman, It-lit, 2022.
Hemma hos Katarina Fors är de fyra syskon som delar på två rum. Föräldrarna sover i vardagsrummet. Överallt ligger kläder, leksaker och skolarbeten. Det luktar något fränt, som av djur. Jag får fösa med tårna för att undersöka var det är bäst att placera foten. På flera ställen är tapeten bortriven från väggen, det är som sår kan man säga.
Ester är 10 och provsmakar livet. Det smakar jordgubbsyoghurt, blockchoklad, smutsiga bröst. Men i villasamhället rycker det gränslösa närmare, och det har en större aptit än så.
Lisa Zetterdahls romandebut är en skimrande uppväxtskildring som sakta övergår i ren skräck. Genom drifterna och det vilda som rör sig mellan trädgårdarna, mot huset vid barndomens slut.
UR RECENSIONER:
”Det är svårt att finna ord för vad det är Zetterdahl lyckas fånga i sin roman, men blandningen av ett pulserande obehag och något skört och bråddjupt sorgligt gör att I det vilda är omöjlig att lägga ifrån sig.” / Yrla Dentén, BTJ
”Som helhet är ’I det vilda’ mystisk, vacker och djupt sorglig. Det är som om man hade satt klorna i resonanslådan från Zetterdahls debutdiktsamling. Mer kött på benen, så att säga, med en smaklös koppling till kannibalismen i villaområdets och den sociala ordningens utkanter. I slutändan är människan ändå bara ett förtvivlat tamdjur som sliter i burens galler.” / Aase Berg, Borås Tidning
”[N]är det framöver skrivs artiklar och görs analyser om återkomsten för den otäcka kvinnoskidringen i svensk litteratur – vilket jag är övertygad om kommer att göras – så kommer Lisa Zetterdahl att självklart ingå i diskussionen.” / Jonas Thente, DN
”Det fysiska både äcklar och fascinerar. Tioåriga Ester i romanens första avsnitt börjar upptäcka den vuxna kroppens hemligheter, och svarar på sexualitetens signaler med en otäck tendens till våld. Skildringen av hennes oförmåga att passa in i det jämnåriga flickhelvetet övertygar mig alldeles. Coola gänget, killtokiga skvallerbrudar, utstötta tjockisar och pinsamma mellanstadiediscon – allt känns igen, utan att det på minsta vis blir klyschigt. Zetterdahls gestaltningar kryper under huden.” / Maria Küchen, Sydsvenskan
”Det är en modig roman om moderskap och kärlek som får världen att spricka itu, om längtan som är så stark att den blir hotfull och kvävande. Här finns förutsättningar för att du som läser ska tappa hakan både en och två gånger, vill jag lova. Och kanske det är så enkelt som romanens implicita slutsats lyder, att vi människor til syvende og sidst livnär oss på andras olycka, att det är djungelns lag som fortfarande gäller. Därav denna romans lämpliga titel, kanske. I det vilda – det är där vi bor och lever.” / Björn Kohlström, Bernur
”Konsekvent arbetar Zetterdahl med återkomster, variationer och speglingar, såväl i övergripande motiv som på detaljnivå. Effekten blir en intrikat kuslighet. De där två husen, dockorna, kaninerna – är de lika, eller är de samma? Styckmordshuset och skogsrucklet står i förbindelse med det nyrenoverade hemmet med blomluktande kök. De säger: även du kan överges. Även du kan bli en mordplats.” / Abram Martina Lowden, SvD