Jag rider inte bara lektion på stor häst varje vecka. Stina och jag har också börjat ta lektion på islandshäst en gång i veckan. Man lever bara en gång! Det är så fint när man kommer dit och själv får gå ut i hagen och hämta hästen man ska rida, för att efter lektionen sedan släppa ut hästen igen. Majsfälten växer höga och mystiska och det känns som att himlen alltid är tung av grå moln där, men på ett vackert sätt. Man rider ute i alla väder. Men i förra veckan råkade Stina visst hämta fel häst i hagen. De har många fuxar. Det var ingen som märkte missen, så Stina red alltså lektion på fel häst. Det var istället nästa gång vi var där, och de två hästarna stod bredvid varandra och såg så lika ut, som deras olikheter framkom. Typiskt då, att Stina tyckt att lektionen på den felaktiga hästen varit så mycket bättre.