Jag träffade en granne på innergården. De håller på att flytta härifrån. Så trist när de är några av våra favoritgrannar. Det var ju inte så länge sedan vi flyttade in, så vi hann inte bo här så länge samtidigt. Hon undrade om hon fick fråga mig en sak. Hon undrade om jag kanske medverkade i en bok som hon hade. Den heter Blå blixt sa hon. Ingen rök utan mareld? frågade jag. Ja. Jo det gör jag sa jag. Hon sa att hon inte vetat om att det var jag. Men hon hade känt igen mig i boken när hon tittade i den nu. Hon sa att hon hört mig på radion. När jag var med i Lundströms bokradio. Hon hade själv precis förlorat sin mamma då. Hon började gråta nu där vi stod vid cyklarna. Jag skulle precis cykla iväg med Arvid till förskolan, men vi blev stående en stund. Hon pratade om mina dikter. Hon grät. Jag började såklart också gråta. Och hon grät och jag sa tack tack vad glad jag blir.