Jag minns när jag och Henrik precis flyttat ihop. Vi ville göra fint i vår lägenhet. Allt var så nytt. Vuxet. En riktig lägenhet med kök och sovrum och vardagsrum. Vi köpte krukväxter på Ikea. Krukor. Men sen tyckte vi inte att vi hade råd att köpa jord. Det snodde vi ur en plantering på Nobeltorget. Förlåt Malmö stad. Men vi hade inte så mycket pengar, och de vi hade skulle räcka till så mycket. Lägenheten ekade i många år. Jag kom att tänka på detta igen, att det funnits en del som jag inte haft råd med. Vinterjacka, nya skor, besök på vårdcentralen, jord. Jag kom att tänka på detta när jag ser folk köpa precis vad de vill ha och rycka på axlarna. Att kunna köpa en bostadsrätt, ett radhus, en villa. Ett hem. Vi kommer kanske aldrig ha råd med det. Inget konstigt med det. Det är många som inte har råd med det. Men det är konstigt när folk inte ser den där glipan, inte förstår varför vi inte heller gör det. Men i alla fall. Jag har sticklingar med långa vita rötter som står och väntar på att planteras. En påse jord på vinden.