Jag vaknade imorse med en Svante som kröp upp och lade sin kind mot min och viskade jag är kär i dig mamma.

Jag läste igenom mitt diktmanus och petade runt lite, det kändes bra i magen. Och Henrik lade in vedträn och satt mitt emot.

Det var dimma när jag körde hemifrån. Risk för underkylt regn men bra grepp mot vägen. När världen är för jävlig behövs sådana här snälla små dagar. Nu sitter jag på café med romanen och det är svårt men jag ska vara snäll. Sen ska jag klätterträna själv, sen ska jag träffa Lina på lokal, sen ska jag hem, till alla jag är kär i.