”Men Lisa, du är den mest okomplicerade ryttare jag sett – i hela mitt liv. Det är därför du fått denna häst. För att jag vet att du kan rida den.” Så sa min ridlärare till mig idag, när jag sa att jag inte kunde kontrollera min häst, att jag var rädd, att jag inte ville fortsätta. Min ridlärare är en äldre kvinna med barsk röst som jag hyser stor respekt för. Jag blev verkligen förvånad över vad hon sa. Men det komplicerade med att se okomplicerad ut är således det som inte syns. Jag bytte min stressade häst som ville galoppera på stället med en annan i min ridgrupp och sedan satte vi av i galopp och hoppade lätt lektionens hinder. Ära till den tråkiga ridskolehästen! Ära till mig! Som vågar vara komplicerad och vågar säga att jag är rädd, när jag sedan stallflicksdagar lärt mig att det viktigaste som finns är att våga rida svåra hästar. Jag har blivit vuxen nu.