När vi har gått igenom hela Marina Abramovic-utställningen och känslomässigt omtumlade kliver ut i Louisianas tungt grönskande trädgård vräker regnet ner. Vi går ner i källaren och kissar istället, tänker att regnet kanske slutar strax. Inne på damtoaletten möter jag henne. Det första jag reagerar på är ljudet av handtorken, blåset som står på hela tiden, trots att det nästan är tomt på folk här inne bland toalettbåsen. När jag kissat klart och kliver ut ur båset ser jag henne. En äldre kvinna, helt klädd i rosa, med vatten rinnande från håret och kläderna, droppande från näsan när hon vrider lite på huvudet och tittar på mig. Hon har tagit av sig sin rosa kavaj och står och försöker att torka den i handtorken. Hon är verkligen dyblöt, håret och kläderna ligger slickat mot hennes tunna kropp. Jag tvättar händerna långsamt, vill inte riktigt skiljas från henne, kan inte riktigt släppa henne med blicken. Hennes kläder har lite olika rosa nyanser, guldiga och sirliga detaljer, de ser så mjuka och följsamma ut. De ser så blöta ut. När jag och Henrik hämtat våra grejer ur förvaringsskåpen och strosar genom museeshoppen ser jag henne gå förbi och jag drar Henrik i armen, titta, där är hon. Hon går skyndsamt bort genom korridoren. När hon går förbi fönstren inser vi att det slutat regna nu.