Jag väntar så otåligt på vårt hus!

Var ska vi bo, sen?

Mina bröst är tomma. Älskar tomma, platta bröst.

Jag slutade amma innan Sverigeresan. Fasade ut. Det var dags.

Jag tänker på Borås, hur kul det var att få känna sig som författare på riktigt. Träffa intressanta människor. Få klä sig fint, istället för bara jeans för lekplatsen.

Kroppen lite mera min.

Och att både Erik och jag på hotellfrukosten direkt tog två koppar te, som vi lärt oss av mamma.

Arvid ropade en dag: Ekorren är död! Jag tror han sa att den låg som en platt socka på altanen. Det gjorde den. Bara de snabba andetagen visade att den levde. Jag satt innanför glasdörren och tittade på den. Väntade på att den skulle dö. Ville vara med den. Men till slut fick jag gå och diska. Och sen plötsligt, satte den sig upp. Tittade sig omkring, som om den inte fattade vad som hänt. Så skuttade den iväg, klättrade upp på husfasaden och bort till sitt bo. 

Om vi har en plats på jorden.

Några timmar senare började Svante kräkas. Sen var det igång. Jag tänkte att vi lyft något från ekorren. Tagit eller fått.

Jag har börjat med läppstift igen, sitta på café och skriva. Det blir för jäkla deppigt att bara sitta hemma i ullunderställ.

Har dock inte lyckats närma mig uppsatsen särskilt mycket än. Däremot skrivit ett bilderboksmanus som jag tänkt länge på. Och redigerat ett annat bilderboksmanus.

Livet i mars.

Kan höra ekorren inne i väggen nu.

Vi cyklade upp i bergen, när alla i familjen kräkts klart (förhoppningsvis) för den här gången. Det var bara jag som klarade mig undan, så jag fick dra barnen i cykelkärran mest, det känns i backarna uppåt bergen.

Solglasögon, t-shirt, några första små snödroppar och krokus.

Men idag är det grått, disigt, ett tunt snöfall. Det ändrar sig så fort här.

Arvid har varit arbetsledare i skapandet av namnskyltar till alla sovrumsdörrar. Även till vardagsrumsloftet där farmor och farfar ska sova när de kommer hit och hälsar på. Varje person får förutom en namnskylt även en teckning av sin rymd. Utom jag och Svante, vi delar skylt och rymd. (Det här med egen kropp, plats på jorden.) Han funderar mkt på rymden, dinosaurierna, hur stor den där stenen från rymden egentligen var.

Jag tänker på min roman. Hur det ska gå för den. Om någon kommer läsa.

Jag kollar hemnet igen. Ska försöka öppna uppsatsdokumentet.