På Mjaumjau hade jag ingen aning om ifall någon annan läste min dagbok. Bara ibland, när det dök upp ett meddelande med någon kommentar på något jag skrivit. Min dagbok var min brevduva som mest bara flög omkring för sig själv. Och som ville ha det så. Med WordPress får jag statistik på antalet besökare. Dagen efter dess officiella födelse hade jag 171 besökare. Det känns helt galet mycket. Nu känner jag mig misslyckad de dagar då jag bara har 1 besökare. Framförallt när jag vet att jag är den.