vi lyssnar på beth orton. jag har precis klippt henrik.
nu står han i duschen och sjunger.
jag älskar honom så fruktanvärt.

det är snö och kallt ute, idag har jag varit ute efter att bara ha legat inomhus i två dagar och kännt mig krasslig. jag gick på stan med lilla j och köpte en födelsedagspresent till henrik, nu har jag köpt fem stycken och jag vill köpa fler, men nu får det räcka. jag vill skämma bort honom. han är så vacker när han ler.

henrik går nästan jämt omkring med bara kalsonger i den här vår nya lägenhet. när jag frågar om han inte ska klä på sig säger han att han fryser lite och det är som om han bara vill bli kramad hela tiden.

det är så fint att bo ihop, att vara sambo är det bästa jag har gjort. idag när jag borstade tänderna och skickade sms på samma gång kom henrik, iklädd bara kalsonger, och klättrade upp på min rygg och så stod vi så.

jag läser sylvia plaths dagböcker. det är en tegelsten på nära 900 sidor. jag tycker mycket om att läsa i badkaret, den här lägenheten inbjuder till att säga jag tar ett bad och läser lite. på grund av bokens storlek är jag rädd att råka tappa ner den i badvattnet. mest sitter jag upp med boken liggande på toalocket. när henrik kommer ut i badrummet och ser mig sitta hopkrupen i ena ändan skrattar han åt min nyskapande stil att bada på.

annars har jag lite lätt börjat med det jag minst av allt tycker om vad gäller att skriva, nämligen research. henrik lånade hem några floror till mig. tyvärr var det mest vilda blommor i dem, jag vill veta mer om blommor man planterar i sin trädgård. jag ska ta och googla på det. även googla på blomtorkning, vilka sorter, vad man ska tänka på och så. det är svårt, och tråkigt, att lära sig saker för att ge sken av att man skriver en trovärdig kunskap till en karaktär. men värst är det med min huvudkaraktär, där ber jag nog bara om ett mirakel, eller lite flit från min sida.

jag är nu nog mer sugen på en novell som jag har fått uppslag till. jag känner att jag måste bli bättra på att sprida noveller och dikter till tävlingar och tidskrifter. sylvia plath inspirerar mig att ta tag i det.

det är konstigt att läsa någons dagbok, det blir så intimt ibland, det känns som om jag gör något förbjudet, jag skruvar på mig som om jag är rädd att bli påkommen. det var otäckt när hon funderade på kvinnliga författare som tar livet av sig, virginia woolf mfl. och jag visste när jag läste det att när jag pratar om kvinnliga författare som tar livet av sig så säger jag virginia woolf och sylvia plath mfl. det var obehagligt att veta mer än henne när hon skrev det, för när hon skrev det var det ändå helt oskyldigt.

annars är det fascinerande att en dagbok är så välskriven. om jag skulle sitta och läsa min egen så är den säkert mest trist och torr. hennes är full av färgstarka beskrivningar, poetiska bilder, filosofiska utläggningar. jag är så liten och tråkig, så oallmänbildad.