jag går omkring med mina nya sandaler inomhus för att gå in dem. passar på att vattna blommorna, en anledning att gå omkring mellan rummen. jag är ensam hemma i fyra dagar för henrik är iväg på ytterligare en av sina klätterresor. jag känner att jag lever. jag ringde erik, som bakade bröd och inte hann prata så länge, och berättade lite om oss förr, vad jag precis läst i dagboken. så ringde jag mamma på sjukhuset och hon var hes men hon har varit uppe och gått sex gånger idag och ätit soppa. jag undrar när jag ska åka hem och tänker preleminärt den femtonde juni, och undrar när jag ska bli så stor att jag slutar åka hem om somrarna, jag är trots allt tjugosex, men jag hoppas att jag aldrig ska sluta. men jag behöver vara i malmö några veckor till så att diktsamlingen ska hinna bli klar. jag njuter av att sitta på simris tre dagar i veckan och skriva. det är som att höra hemma någonstans. och alla original som hänger där och numera alltid hejar på mig. igår frågade en av dem vad jag var för stjärntecken, det var någonting om min energi. och tjejen som också brukar vara där och skriva, hon brukar sitta bredvid mig men vi pratar aldrig med varandra, bara sitter bredvid varandra och skriver under tystnad. diktsamlingen går bra. ungefär varannan dag älskar jag den och varannan dag hatar jag den. men det är som jag sa till mamma förra sommaren, det finns någonting där någonting som verkligen är och som jag inte kan lämna, det skulle kunna bli bra, bara jag kan nå fram till det. det är det som allla timmar av skrivande handlar om, att försöka nå fram genom orden till det där som jag vet finns där bakom. nu undrar jag om jag ska gå ut och köpa chips, glass, choklad eller godis. egentligen är det som när jag var tjugo och bodde själv i norrköping. utsikten är en annan. men det skulle kunna vara precis samma. på något sätt är jag helt hänförd av mig själv efter att ha läst hela min dagbok, vilket navelskådande, men vem skulle jag annars kunna utgå från. det är ju jag samtidigt som det är någon helt annan, någon man läst om eller sett på film, så avlägset känns det, bara det att det är jag.
