jag minns när stina och jag fångade en katt och döpte till palestina. den kom intrampande i vår lek i pappas trädgård. vi klappade den och gav den dess namn, vi visste nog ingenting om palestina, ett ord vi snappat upp, som när man skriver på ett papper och orden går genom papperet och syns svagt på underlaget som legat bakom papperet. ett ord som lät bra. vi ville inte att katten skulle springa iväg. vi låste in den i pappas garage. hur länge? jag minns inte.