för några veckor sen plockade jag fram min gamla kassettbandsfreestyle och kopplade in till stereon, och så började jag och henrik lyssna på gamla blandband. vi möttes i blandbandsåldern. i blandbandseran. jag vet inte hur många blandband jag spelat in, det var en konst som jag älskade. nu har vi lyssnat på gamla blandband jag fått, även om jag tyvärr har alldeles för få kvar. och vi har lyssnat på blandband som jag spelat in till henrik. blandband har alltid varit ett sätt att ragga för mig. och ett sätt att få vänner. kanske var det så för alla? det är som att göra en tidsresa, nio och ett halvt år tillbaka i tiden, när jag lyssnar på blandband som jag spelat in till henrik. så många av låtarna är kärleksförklaringar, som bär på orden man inte riktigt vågar uttala. jag kan inte bli annat än förvånad när ett blandband spelar upp moldy peaches låt rainbows – hur vågade jag ge den här låten till henrik?! men den är ju så galet bra! jag har inte hört den på år. nu måste jag gömma ansiktet mot hans hals och sjunga med i hans öra:

”you gotta have rain
to have rainbows
you gotta have dick
to have a dick in your mouth
you gotta skin a rich kid
to wear a rich kid suit
and you´ve gotta know by now I think you´re cute

and you´ve got to want to fuck me
and you´ve got to want to eat my pussy
and you´ve got to want to suck my tits off”