Jag är i Borås en vecka och går i skolan. När jag facetimear med Henrik och Arvid säger Arvid att jag ska gå utanför fönstret. Mamma gå där säger han och pekar. Ibland när jag kommer hem efter att ha suttit på café och skrivit så tittar han på mig från fönstret när jag kommer och vi vinkar till varandra. Nu vill han att jag ska komma gående där. Jag försöker förklara att jag har åkt tåg och är långt borta. Visar sängen jag ska sova i på hotellet. Han pekar på min kudde i sängen hemma och säger att jag ska ligga där. Jag tänker på hur han somnar med brum brum och den lilla orangea manchesterkaninen instoppade under sig, som om han var en höna som ruvade på dem. Idag när de var på ica hade han pratat om att mamma kissar. Igår när vi facetimeade satt jag mycket riktigt på toaletten och kissade. Mitt lilla stora barn. Jag gick en kvällspromenad förut, kände att jag var tvungen att röra på mig lite efter att ha suttit i skolbänken hela dagen. Funderar på var vi ska bo i framtiden. Det är någonting med att sitta själv såhär på ett hotellrum som får mig att tro att jag är tjugo igen i en liten etta i Norrköping. Att jag inte vet var jag är på väg.