jag förstår inte hur alla lägenhetssökare behåller sin psykiska hälsa.
i två nätter kunde jag inte sova. i många dagar har jag inte pluggat som jag borde. skrivandet är något som bara väntar på koncentration.
månadsskiften är en pärs.

igår när jag precis borstat bettskenan och satt in den i munnen och precis kvällskissat och reste mig så slog jag med all min mänskliga kraft in huvudet i badrumsskåpets dörrkant. det gjorde ohyggligt ont och jag sjönk gråtande ihop. jag trodde ändå att det inte var någon fara så när henrik sa ”såja såja ska vi torka bort blodet som rinner nerför pannan ska vi tvätta bort blodet ur håret” så grät jag ännu mer och jag passade på att gråta över att vi säkert inte får vår drömlägenhet som finns där ute och som vi faktiskt tittade på i torsdags och jag ynkade.
och kanske hjälpte det för idag blev vi uppringda med erbjudande om att titta på två lägenheter som mycket väl kan vara hem.
men jag har ont i huvudet och ont i såret idag och tänker på tex bakterier och hur de kanske kan ta sig in i hjärnan i den lilla lucka jag så fint skapat i min huvudsvål.