jag har i många dagar tänkt skriva om tidigare nämnda duva. att den inte skruvar på sig längre. att ligga på två duniga ungar är förmodligen bekvämare än att ligga på två ägg. jag har tänkt skriva om hur ungarna har blivit större för varje dag, om hur mamman/pappan har haft näbben nerkörd i ungarnas näbbar så att det såg ut som om mamman/pappan åt ur deras magsäckar. men nu måste jag även skriva om igårkväll när jag och henrik skulle ut och springa så låg det bara en unge i boet. den andra låg med bröstet mot marken, med vingarna utspridda, med huvudet blodigt. andetagen ryckte i kroppen. men så blev den bara stilla. vi såg den dö.
(när vi kom tillbaka efter springturen höll en mås på att äta upp den. henrik sa att jag i alla fall skulle ha tyckt att den var äcklig som vuxen duva.)

för att trösta mig kan jag tänka på i fredags när det ringde på porttelefonen, och det var ordkonst som kom med hemleverans. döm om min förvåning. för att summera kan jag nu konstatera att jag alltså har blivit publicerad två gånger redan under 2008. det känns som en bra början.