ikväll är det tio år sedan jag skrev i min dagbok:

”hela dagen har jag bara legat på soffan o läst sylvia plath – glaskupan. kanske världens bästa bok. jag skulle vilja orka gå ut för det ser ut att va fint väder. jag skulle vilja åka till stan. jag vill ha varma sommarkvällar. men jag nöjer mej inte med det, jag vill att det ska va lyckliga varma sommarkvällar med någon att hålla i handen. fan jag låter så patetisk. jag känner mej så patetisk.”

ikväll är det nio år sedan jag smusslade in min hand i henriks hand.

jag firar med att lyssna på magnetic fields – papa was a rodeo, som är den finaste kärlekslåt jag vet.