Anna Remmets skriver att tankarna går till Mare Kandre och Åsa Nelvin, i en fin recension av I det vilda i Opulens. Hon skriver tex:

”Delen som handlar om Ester består i huvudsak av klaustrofobiska skildringar av hennes möten med olika kompisar. Och det är fullt tillräckligt. Zetterdahl fångar med imponerande gehör in det lågintensiva maktspel som hela tiden pågår mellan barn, och känslan av att vara utlämnad när man är hemma hos någon annan och hens främmande föräldrar som ibland kan te sig skrämmande bara genom att vara någon annans föräldrar. Dessa känslor har Zetterdahl, trogen det modus hon skriver i, skruvat upp till max. Barnen hetsar varandra att kissa i hinkar, simulera samlag och bussar hundar på varandra. Främmande mammors gravidsvullna bröst väller fram över frukostbordet. Det är förvridet och skrämmande men ändå subtilt gestaltat.”

Och:

”Lite av ett Frankensteins monster, hopsytt av olika aparta delar, är även själva boken. De olika delarna, berättargreppen och perspektiven gör visserligen att den haltar och spretar lite. Men den är oavbrutet fascinerande.”

Hela recensionen finns här: https://www.opulens.se/litteratur/berattande-uppskruvat-till-max/