”Hon fick arbete i Augusta och skulle skriva ut trafikrapporter åt en fet man som rynkade pannan och aldrig sa ett vänligt ord. Han var chef för en firma som studerade trafikflödet i och omkring olika städer i delstaten, så att staden skulle veta var man skulle bygga på- och avfarter och var man skulle sätta upp trafiksignaler. Rebecca hade inte tidigare tänkt på att någon gjorde det, studerade trafikflödet, och det var intressant den första förmiddagen, men på eftermiddagen var det inte lika intressant längre och efter ett par veckor förstod hon att hon antagligen skulle säga upp sig. En eftermiddag började hennes hand darra när hon satt och skrev på maskin. När hon höll upp den andra handen darrade den också. Hon kände sig precis som hon hade gjort på Greyhoundbussen den där helgen då Jace hade berättat för henne om blondinen, när hon hela tiden tänkte: Det här kan inte vara mitt liv. Och sedan slog det henne att hon under större delen av sitt liv hade tänkt: Det här kan inte vara mitt liv.”

Olive Kitteridge – Elizabeth Strout